ÅTvvS. Me I ersättning för de ofvan antydde tomtdelarnes afträdande i och för sistnämnda byggnad, så föreställer jag mig, att riksdagen: först och främsteskall törklara sig temligen väl logerad i det nuvarande riksdagshuset och dernäst låta förstå, att, om tör hufvudstadens förskö nande Helgeandsholmen bör afrödjas och ordnas, kostnaderna derföre ensamt skola bestridas af Stockholms kommun, för hvilken riksdagen, hittills åtminstone, icke i handling visat någon välvilja. Sistnämnde kostnader, hvari den för hofstallets förflyttning naturligtvis äfven skulle ingå, torde hufvudstaden, när det verkligen blir allvar af, icke vilja vidkännas. Måhända skall dock ett förmedlingsförslag med tiden framkomma. Kan man öfvertyga riksdagen derom, att det läge, som riksbanken nu har, är för dess penningerörelse olämpligt, att riksbanken för den skull bör hafva ett mera centralt läge, än nu är förhållandet, och att kostnaden, till en del åtminstone, för det nya banketablissementet kan bestridas med försäljningssumman för de gamla byggnader, hvari riksbanken är inrymd, samt att den nya riksbanksbyggnaden icke kan förläggas på en bättre plats än just på Helgeandsholmen, så är det möjligt, att riksdagen kan förmås anslå medel till hofstallets förflyttning för att derigenom erhålla dispositionsrätt öfver Helgeandsholmen. Men innan hela denna intrasslade härfvan blir redd, huru mycket skall ej skrifvas, tryckas och talas om Helgeandsholmen, om det, hvartill den kan och bör användas, och huru den skall blitva åtkomlig! Har ni hört omtalas -Vin-och spirituosaaktiebolaget i Stockholm? Svaret blir troligen nej. Ni gör icke affärer i vin och spirituosa, och väl är det, ty nämnde bolag synes vara fast beslutet att blifva en svår konkurrent med alla dem, som här i landet nu göra affärer i nämnde artiklar. Bolaget är grundlagt och dess affärer skötas af grosshandl. L. O. Smith, en mycket driftig affärsman, hvilken, så vidt jag kunnat inhemta, af många, kanske de flesta här i landet varande vinoch spirituosaförädlarne, önskas så fort som möjligt törflyttad dit pepparen växer, utan retur-. Han, eller bolaget, har nyligen vidtagit en åtgärd, som måste uppväcka ofvan antydde förädlares guperlativa harm. Det hette förr: -förb— vare den, eom röjer postverkets hemligheter, I vinhandelsyrket finnas också vissa hemligheter, om hvilka allmänheten ej bör få kun skap; men dem har hr Smith på ett ytterst närgänget sätt blottat i en Priskurant å utländska viner och spirituosa samt (bolagets) fabrikater at alla slags inhemska epiritusa-, tryckt och spridd i många tusen exemplar. Det är als icke en vanlig priskurant: den uppgitver visserligen priset pä en mängd sorter vin och andra spirituosa, som bolaget försäljer, men den innehåller äfven upplysningar och kritiska anmärkningar, som ingen annan vinhandlare, huru villig han än är att gå den ärade publikens önskningar till mötes, skulle vilja meddela. Hr Smita är deremot ingen vän af hemligheter på detta område: hans priskurant är helt och hållet ensam i sitt slag, allena stående på detta område. Jag tillåter mig citera några meddelanden i priskuranten, hvaraf ni lätt skall finna, huru oförbehållsamt hr Smith går till väga. Vinförsäljningen i Sverige — säger han — har till stor del bedritvits på ett sätt som ingen hederlig köpman kan gilla. Bordeaux-viner t.ex. hatva salis under finaste namn, ehuru något verkligt äkta vin deruti ej ens funnits, och sådant har varit möjligt, då den svenske vinhandlaren icke brukat sätta sitt namn på buteljen, så att konsumenterna kunnat tå veta hvar de sämre vinerna kopts.IIvad säger ni väl härom: Eller om följande? I nästan alla andra artiklar är köparen i tillfälle att kontrollera, om han erhåller den vara han betalar; men om man hos den förnämste vinhandlaren i Stockholm skulle vilja köpa t. ex. en butelj Grand Vin Lafite at 1864, som efter hans priskurant gäller 104 rdr, så kan man vara viss på att den ej är äkta, emedan det äkta vinet af denna årgång kostar mera på slottet Lafite. Samma förhållande eger äfven rum med de andra vinerna, då det till och med går så långt, att Haut Brion, ett första klassens namn, utbjudes till 1 rdr 25 öre pr butelj. Och detta hörande till vinhandelsfrimureriet tvekar ej hr Smith att meddela! I Det har visserligen blifvit berättadt, att Jamle Klingberg på Blå Porten egde den ovärterliga konsten att ur samma fat tappa åtta Q olika sorter vin, hvilka såldes till olika pris i — men det förklarades vara en saga biott. Men huru svårt det ännu är, trots den stisande upplysningen, — eller på grund af den 5 — att erhålla äkta oförfalskadt Bordeaux-vin, ; yuteljeradt på produktionsorten, synes bäst i leraf — upplyser hr Smith vidare — att Borleaux årligen exporterar mångdubbelt mera vin än som produceras i hela provinsen Medoc, vevisande att intet vin blandas så mycket som rs skygga väsende. Det är nåcot i elatta er jädl