Göteborgsposten – 18 oktober 1873, sida 2

Innan jag skrider till förhöret, vill jag tillkänna: gifva den indelning, jag tänker använda vid förhörandet af marskalken och hans vittnen. Denna är: 1. Ofyertagandet af öfverbefälet; 2. De militära operationerna från d. 13 till d. 19 augusti; 3. Förbindelsen med kejsaren, regeringen och marskalk Mac Mahon; 4. De militära operationerna från d. 10 aug. till d. 1 sept; 5. Försvaret och provianteringen af Metz; 6. Mellankommande fall och underhandlingar under september månad; 7. Förbindelsen med den nationala försvarsregeringen; 8. De sista underhandlingarne; 9. Kapitulationen. Presidenten fäste derefter uppmärksamheten derpå, att marskalkens ansvar börjar först d. 12 aug., d. v. s. den dag då han tog öfverbefälet. Men han gjorde likväl marskalken några frågor om de förutgående händelserna, hvilka voro komprometterande för kejsaren. Det gälde rent militära spörsmål, hvilka alla marskalkea besvarade med stort sinneslugn. Han talade något fort, ej synnerligen högt och ör mycket svår att förstå. Hertigen af Aumale yttrade sig deremot långsamt och mycket högt, så att man tydligt hörde hans röst genom hela salen. De första frågorna röra händelserna d. 7—12 aug., den dag då Bazaine utnämndes till öfverbefälhafvare. Angående slagtningen vid Forbach gör presidenten ej Bazaine några frågor, fastän anklagelseskriften beskyllar honom för att hafva äfven varit skulden till Frossards nederlag. Presidenten angifver först de ställningar, som de olika kårerna innehaft denna dag, och vill veta, huruvida marskalken känt till dem. Marskalken genmäler, att alla befallningar då utgingo från det kejserl. högqvarteret. De under honom stående kårerna hade tillochmed erhållit befallningar från högqvarteret med kringgående at hans person. Han kände då ej till det af kejsaren beslutade återtåget till Chålons, likasom han i allmänhet icke hade någon kunskap om hvad som försiggick i högqvarteret. Presidentens fråga, huruvida kejsaren före d. 13 talat med honom om hans utnämning till öfverbefälhafvare, besvarar han nekande och tillägger att han i den saken ej tagit det ringaste initiativ. IIVad uppställningen af de olika kärerna från d. 7 till d. 13 beträffar, afsäger sig marskalken deri den ringaste del. Frågan, huruvida han tillrådt kejsaren, då denne besökte honom d. 9 aug., att draga sig tillbaka till Nancy, besvarar marskalken jakande, i det han tillägger, att han känt fördelen af denna strategiska ställning och att kejsarens vägran att eftera detta hans råd varit hufvudfelet i hela fälttåget. Presidenten öfvergår nu till händelserna från den 13 till d. 19 aug: Presidenten: Utfärdades alla befallningar d. 13 aug. af eder och vidtogos alla anordningar af eder? Bazaine: Ja! Presidenten låter här lemna marskalken ett dokument och frågar, om det är hans stil. Marskalken framtager sin binocle och förklarar, att det dokumentet ej förskrifver sig ifrån honom. Det är en besallning om, hvilken väg armen skall taga d. 13. På presidentens fråga, huruvida befallningen utförts, svarar marskalken, att detta ej skett fullständigt. Med utförandet af befallningarae hade han ej kunnat sysselsätta sig, emedan han vid Borny deltagit i fäktningen derstädes. Han hade angifvit den allmänna riktningen och det hade varit generalstabs-chefens sak att uppgöra de närmare bestämmelserna. På presidentens fräga, huruvida han vid sin sammankomst med kejsaren gjort invänningar mot valet af generalstabens chef och de öfriga cheferna, svarar marskalken: Nej, icke då. — Tillspord om truppernas öfvergång ötver Moselle, som egde rum d. 13, och om underlåtenheten att förstöra broarne öfver Seille och Moselle, afböjer marskalken ansvaret deriör, emedan de af honom utdelade befallningarne icke blifvit vid detta tillfälle följde. Förhöret går endast långsamt för sig. I hvarje ögonblick genomsökas papper och tramtagas aktstycken af Bazaine eller någon af notarierna. Kl. 29(, återupptages sessionen. Presidenten: Ivad hade ni gifvit för befallningar om öfvergången öfver Moselle? — Bazaine redogör härför. Slaget vid Borny varade till kl. 7. Han meddelar en dagorder, hvilken innehåller de anordningar han bestämt för återtåget. Han anmärker dervid, att han haft ett samtal med kejsaren, hvarunder man öfverenskommit om, att återtåget skulle försiggå öfver Verdun. IIan meddelar äfven en befallning från general Jarres, generalstabens chef, hvilken bestämmer afmarschen för de olika kårerna till d. 14, 15 och 16:de. Presidenten spörjer, huru det kom sig, att afmarschen fördröjts, om slaget vid Borny varit orsaken dertill eller om det härledt sig deraf, att vägen varit spärrad af trossvagnar. — Bazaine svarar, att striden vid Borny enligt hans åsigt fördröjt truppernas afmarsch. Hans befallningar hade icke heller blifvit alla punktligt åtlydda. — På presidentens fråga, hurudan andan varit inom trupperna, svarar Bazaine, att densamma varit god. Manskapet har likväl varit något för upprördt och för hastigt afskjutit sitt krut. Han säger sig icke hafva gifvit befallning om återkallandet af franska trupper, som först skickats till Pont-å-Mousson (för att hindra tyskarnes öfvergäng öfver broarne derstädes). — Tillfrågad af presidenten, om kejsaren icke sagt honom, hvarför han utnämnt honom till öfverbefälhafvare, svarar marskalken, att han ej angifvit några bestämda skäl, utan endast sagt, att landet och armån så önskade. — Enligt Bazaines utsago, företog han angreppet d. 14 aug. på kejsarens omedelbara befallning, hvilken vid sin afresa ej gifvit honom några särskilda förhållningsorder, utan endast sagt, att han skulle operera väl. Han påstår vidare, att han redan d. 10 talat med honom om möjligheten att nödgas qvarstanna i Metz; kejsaren afreste utan bestämd öfvertygelse om att han skulle marschera på Verdun. — Marskalken lemnar nu på begäran upplysningar om marscherna och operationerna d. 15 och 16, hvarvid presidenten frågar honom, huru det kom sig, att återtåget icke blifvit fullständigt utfördt. Bazaine, som befann sig bakom armen, säger sig icke hafva erhållit tillräckliga underrättelser, men tillägger, att underbefälhafvarne väl kunnat tillgripa initiativet. Han medgifver, att han låtit spränga bron vid Longville i luften. Ett slags panik hade inträdt, emedan fientliga ryttare visat sig, och han hade derför anordnat detta. — Presidenten vill veta, hvarföre marskalken icke låtit bortföra de hinderliga trossvagnarne från vägen till Verdun och Montmedy. — Marskalken svarar, att han måst lemna vägarne för truppernas afmarsch fria; han har äfven för afsigt att lemna en del af vagnarne i Metz, för att kunna föra de förråder, som funnos i närheten, in till fästningen. Presidenten: Talade kejsaren ej med er om Verdun vid det samtal ni hade med honom d. 16? — Bazaine: Nej, det var d. 15; d. 16 talade han intet derom. Presidenten: Hvad gaf han er för befallning d. 16? — Båzame: Alls ingen! (Vi skola en annan dag fortsätta detta referat.)