Göteborgsposten – 18 oktober 1873, sida 1

— med ledsnad — att musikföreningens konsert å Nya Teatern var ytterst klent besökt och — med glädje — att ett ganska stort antal damer anmält sig till åhörande af de föreläsningar, som under innevarande säsong, i likhet med föregående år, anordnats härstädes. Föreläsarne äro denna gång: docenten J. O. Rosenberg, som föreläser i oorganisk kemi och förtydligar ämnet genom belysande experimenter, docenten H. Hjärne, som genomgår en kurs i Norges och Danmarks historia samt sil. d:r S. Wieselgren, som föreläser om hufvudperioderna i Svenska litteraturen. Föreläsningarne, som togo sin början sistl. torsdag, ega rum måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar och höstterminens kurg är beräknad för en tid af 10 veckor. Det är ett glädjande tidens tecken, att det uppväxande qvinliga slägtet ej blott beredts tillfälle till att använda några timmar af sin tid åt andra sysselsättningar än nöjets och toilettens, utan äfven att detta tillfälle omfattas med så stort intresse, som nu visat sig vara fallet. Bildning pryder qvinnan lika väl som mannen och hon både kan och bör adla sin själ och rikta sitt kunskapsförråd utan att derför löpa risken att bli ansedd som en lärd i stubb, den der satirens gadd ej undanslipper. En fröjdefull nyhet för hvarje bildad nordisk man och qvinna är att igår, d. 17 d:s, utkom Henrik Ibsens nyaste, otåligt efterlängtade arbete Keiser og Galilwer, samtidigt i de tre nordiska rikena. Teatern, detta ej minst vigtiga bildningsmedel, befinner sig, det erkänna vi alla, hos oss för närvarande i goda händer: den har till egare en person, som ej synes sky några uppoffringar för dess vidmakthållande i värdigt yttre skick och en direktör som ej ger honom etter i uppoffringar i fråga om dess inre, dramatiska värde. Nu senast har han genom upptagandet af Adele de Senanges beredt ett sannt nöje åt hvar och en, som ännu ej blifvit så blaserad af den nyaste franska skandaldramatiken, att han ännu kan med nöje se det goda, se någonting annat än äktenskapsbrott, förrädd vänskap, stöld och tjufveri, mord och annat slikt otyg framstäldt på scenen. Hr -Ahman är sjelt mästerlig i sitt återgifvande af den ädle gubbens roll och den unga oskyldiga Adeles karakter har i m:ll Jansson funnit en utmärkt representant, som med rörande behag återgaf alla skiftningarne i denna unga, oskuldsfulla själ. Hon erinrade i denna roll mer än en gång på det lifligaste om vårt lands första ringånue på sin tid, om Helfrid Kinmansson och vare det sagdt till den unga skådespelerskans heder, att hon icke förlorade på jemförelsen. Drottningens gemål är ett stycke af annat skrot och korn, i vårt tycke en högst orimlig produkt, som uteslutande kan uppehållas genom ett utmärkt spel. Hufvudrollen ionehatves här af m:ll Wiborg, hvilken deri har ett nytt tillfälle att visa huru ovanligt väl hon förstår att uppbära mansdrägten. Denna intelligenta och begåfvade skådespelerska har i denna roll äfven visat prof på någonting ännu ovanligare: hon har nemligen visat att det går för sig att böja sig för kritiken, när den är rättvis. Hon frångick nemligen genast vid andra uppträdandet som Clarisse Dumoulin sin första uppfattning af karakteren och spelade nu rollen, fint och behagligt, lifligt och käckt, utan den förra klandrade, alltför burdusa anstrykningen. Som Lilly i Majorens döttrar firade mill JViborg i tisdags, utan öfverdrift taladt, en verklig triumf. Midsommarnattsdrömmen, Shakespeares luftiga skapelse, hvilken Mendelssohn genom sin herrliga musik förlänat ett ytterligare trollskt behag, kommer nästa vecka ånyo upp på scenen. Samma rollbesättning som förut är bibehållen, endast med den skilnad, att Helenas roll, sordom fru Boströms, nu öfverlåtits åt m:ll Jansson och att hr Carlsson efterträdt hr Boström i Flöjts-Thisbes roll. Närmast på repertoiren står Octave Feuillets 5-akts-skådespel En fattig ung mans äfventyr med följ. rollfördelning: Maxime Odiot, markis de Champcey, hr Ahlström, de Båvallon, hr Pousette, Laroque, hr Ahman, Laubepin, f. d. notarie, hr Sjöberg, Alain, betjent, hr Strindberg, Desmarets, läkare, hr Wagner, Gaston de Lussac, hr Hellander, Vauberger, portvakt, hr Carlsson, Yvonnet, herde, hr Ringh, Marguerite, fru Raa, tru Laroque, fru Pousette, m:lle MHelouin, guvernant, m:ll Wiborg, fru Aubry, m:ll Arenander, Christine Oyadec, m:ll Jansson, fru Vauberger, m:ll Rylander. Händelsen tilldrager sig under 1:a akten i Paris, under de öfriga i Bretagne. Stycket är, som bekant, dramatiseradt efter tförf:s berättelse Le roman dun jeune homme pauvre. Att konstens bana är törnbeströdd, är en gammal sanning, och vanligen anses hrr recensenter vara de, hvilka helst finna sin lust i att stinga de sceniska lejonen och lejoninnorna i deras af kothurnen illa skyddade fortkomstledamöter. Men värre har väl aldrig någon scenisk konstnär blifvit af en omild recensent åtgången än en viss direktör Charles Beckman nyligen blef det i Westervik. Det heter nemligen i stadens tidning om honom och hans trupp: Om den representation, som af associationssällskapet under ledning af hr Beckman gafs förl. Tisdag, är just icke mycket godt att säga, ty om man undantager m:ll Lundgrens och hr Nelsons uppträdande var det öfriga af den art att det med tystnadens vältalighet helst kan förbigås. Sällskapet har