Göteborgsposten – 16 oktober 1873, sida 2

KRA, IOGUUU Öturac UAl YlA VU UUv G4 IVA iakttagaren lätt att se, att i hans inre rasade en häftig storm. Förbittringen mot den svårt komprometterade öfverste Stoffel är i stigande, i anledning deraf att han undertryckt en ytterst vigtig depesch från Bazaino till Mac Mahon, och tidningarne förklara öppet, att äfven han borde sitta på de anklagades bänk. Osversten har i Bion Public offentliggjort i anledning häraf en skrifvelsa, hvilken likväl icke gunstigt upptagits af allmänheten. Skrifvelsen lyder sålunda: Paris d. 10 oktober. Hr redaktör! Bien public och flera andra tidningar återgifva det ställe i general de Rivieres berättelse, der jag anklagas för att hafva undanhållit en depesch. Af aktning för den krigsrätt, som har i uppdrag att döma öfver marskalk Bazaine, skall jag afhälla mig från alla polemik med tidningarne och jag skall, för att förklara mig, atvakta den stund, då jag skall synas inför krigsrätten. För ögonblicket inskränker jag mig till att förklara, det ingen har rätt att döma mitt handlingssätt, innan jag nedlagt mitt vittnesmål. Min heder och min försäkran som soldat kunna ej träffas. Jag har svårt att förklara för mig, huru ni, hr redaktör, kan i detta bänseende angripa mig på det politiska området. Jag är likasom ni en förklarad fiende till all anarki; jag har tjenat mitt land i 35 år under fanan frän Marengo och Friedland, och vid valen i Paris, sistl. maj månad, ställde jag mitt namn till tjenst för ordningens sak. Nu i dag, då en fraktion af kammaren söker att genom en brottslig intrig påtvinga Frankrike en monarkisk restauration, anser jag att farans storhet kräfver allas medverkan och förbund, och att det är alla sosterlandsvänners pligt att förena sig till försvar för den nationala suveräniteten. För att rätt döma till vigten af öfverste Stoffels åtgärd med att undanhålla den ofta nämnda depeschen, måste man erinra sig marskalk Mac Mahons afgjorda motstånd mot att på sin tid rycka upp till Sedan. Kejsar Napoleon och marskalken stodo som bekant i begrepp att föra dennes här tillbaka till Paris (Napoleon III har i en från Chiselhurst på sin vid offentliggjord skrifvelse bestämdt förklarat, att han delade denna åsigt), då det från Paris ingick en af hela geheimerådet undertecknad depesch, hvari han uppmanades att icke komma tillbaka till Paris, emedan kejsarens närvaro derstädes skulle bli signalen till en revolution. Oaktadt den ifriga tonen i depeschen, ville Mac Mahon likväl icke efterkomma dess uppwaning att marschera Bazaine till mötes. Nu kommo Rouher och S:t Paul från Paris till Rheims, der högqvarteret då var. Ett krigerål bölls d. 19 aug. af dessa båda med kejsaren och marskalken. På alla de isrica uppmaningar, som gjordes marskalken, svarade han: Det är min pligt att draga mig tillbaka till Paris. Jag anför Frankrikes enda och sista här. Paris är Frankrikes hjerta, och der är min post. Jag vet ej, hvar Bazaine finns. Jag kan ej på grund af osäkra gissningar uppgifva min reträttlinie och taga Frankrikes sista militära chance med mig, i det jag söker att nå ett okändt mål. Rouher och S:t Paul kunde ej rubba hans beslut, och trötta af sina fruktlösa ansträngningar upplöste de mötet kl. 1 på morgonen. Kort förut hade kejsaren förordat öfverste Stoffel hos Mac Mabon, hvilken ställt honom i spetsen för ett slags underrättelsebyrå, en post på hvilken ban kunde göra hären stora tjenster genom sin kunskap i tyska språket. Stoffel skulle särskilt ombesörja att afsända inlupna depescher, hvilka naturligtvis alla genomsågos af honom och blefvo riktigt expedierade till sina bestämmelseorter. Han hade anmodat polisprofekten Pietri att skaffa honom några spioner, hvilka han gifvit de nödiga instruktionerna rörande försändningen af depescherna från och till Metz. Den 20 aug., dagen efter det nämnda krigsrådet, då Mac Mahon redan gilvit öfverste dAbsac befallning att begifva sig till Paris och i krigsministeriets arkiv taga reda på alla de aktstycken, som handlade om förut gjorda belägringar af Paris, kom Pietri till högqvarteret med en depesch, som han höll i hand och hvars vigt han tycktes känna. Denna depesch, som var undertecknad Bazaine, löd sålunda: Åären har stridt hela dagen i ställningarne vid Privat och Rozerieulles och behållit dem. I morgon skola vi åter rycka ned längs venstra Mosellestranden. Jag tänker ännu gå mot norr för att vid Montmedy uppnå vägen från St. Menebould till Chålons, om den icke är starkt besatt. I motsatt fall skall jag begifva mig till Sedan eller tillochmed till Mezieres för att uppnå Chålons. Detta var för Mac Mahon detsamma som en ordre. Han gaf nu befallning om att göra allt i ordning för en marsch mot öster, och i det han vände sig om till sina stabsofficerare, sade han sorgset: Mina herrar, vi ha nu intet annat alt göra, än att draga bort och låta oss skjutas för pannan! Detta beslut var ödesdigert. Ifrån denna stund kunde den förfärande olyckan vid Sedan förhand beräknas med matematisk noggrannhet. Dagen efter skickade emellertid Bazaine on annan depesch till Mac Mabon, hvari det ingalunda sades så bestämdt, att Rhenarmån skulle marschera till Sedan, utan tvärtom antyddes möjligheten af, att den skulle nödsakas att qvarstanna i Metz. Då man vet, huru ogerna Mac Mahon ville gå mot öster, kan man taga det för alldeles afgjordt, att han skulle, om han erbållit denna depesch, vändt tillbaka till Paris i trota af alla kejsarinnans och geheimerådets böner och befallningar; men denna depesch kom, som vi veta, aldrig till marskalkens kännedom. Deremot har öfverste Stoffel fått den, det är bevisligt, och undanhållit den — antagligen på befallning från Paris, För en Palikaos intriger svek han sin pligt som