Göteborgsposten – 14 oktober 1873, sida 2

Ur den moderna börsverlden. Den stora Quistorpbanken i Berlin, för hvars upprätthållande de mest storartade aneträngningar gjorts, har nu måst göra bankrutt och till i dag inkallat sina kreditorer för möjliga anordningars träffande, och åtskilliga med denna bank i förbindelse stiende bolag måste nu följa efter. I anledning häraf råder en särdeles stor tryckning på Berling börs, emedan en mängd under Quistorpsbankens hägn utgifoa värdepapper, hvilka nu naturligtvis äro i baisse, trycka på marknaden, Denna katastrof står i nära samband med en enskild pergonlighet, för hvars lefnadsförhållanden och verksamhet vi här vilja lemna redogörelse: Heinrich Quistorp, innehafvare af nämnde bank, är ej någon hänsynslös börsspelare eller svindlare, han är tvärtom en ganska enkel och jemn man. De stora finanslejonen i Berlin ville aldrig kännas vid honom, och han icke heller vid dem. På börsen hade han tillochmed under: den tid, då hans företag inbragte de mest lysande frukterna, ingen kredit, och han hade ej heller behof af någon sådan. Hans kunder voro små kapitalister, den sig riktande, uppåtsträfvande mindre bourgeoisien, den, lille husegaren, hvars bjerna förvirrades af stegringen i tomtprisen, och slutligen äfven den i viss mån välmående arbetaren, hvilken fordrade af honom och äfven erhöll billig bostad. För sina städse skickligt uppstälda och med stor kratt ledda operationer betjenade han sig på börsen vanligen at helt obetydliga personer, hvilka med stor seghet förenade en vidsträckt personkännedom, och inom den stora allmänheten verkade hans namn, hans anspråkslösa uppträdande och det allmänt nyttiga i hans företag. Ihärdighet och skicklighet hade han lärt sig i Amerika, dit han, hvars familj synes vara af svenskt ursprung, utvandrat från Stettin och hvarifrån ban för sex år sedan återkom med en liten förmögenhet. Hans i Stettin bosatte : broder, kommerserådet Quistorp anförtrodde honom äfven sin förmögenhet och med dessa båda inköpte han af Westend-kommandit-bolaget, som just då stod nära att göra bankrutt, stora tomtsträckor i och omkring Charlottenburg, ungefär en tysk eller geogr. mil från Berlin. Endast nägra få borgare från Charlottenburg indrogos i affåren, och under deras deltagande bildades ett bolag, hvilket slöt sig till Quistorp, som personligt ansvarig bolagsman. Den stora prisstegringen i tomtvärdet i Berlin efter kriget och den inflytande krigsskadesersättningen, understödda af en högre embetsman, saste de mångas uppmärksamhet, som ville placera penningar, på dessa tomter i Westend. Quistorp tog saken i stort, uppförde villor och husmassor i vacker stil, lät anlägga gator och goda vägar, och lofvade att från Djefvulssjön, som ligger i Westend, skaffa Berlin en vattenledning, en verklig välgerning för den öfverbefolkade hufvudstaden — och en sådan påbörjades äfven samt är till hälften färdig, der Westend-Berliner Aquäduct, ett storartadt och nyttigt verk, hvartill förut ingen enskild gjort maken. Alla Quistorps öfriga företåg äro äfven allmänt nyttiga — och deri skilja de sig från de flesta andra Grunders. En sattabrik, en filfabrik, eit bryggeri, en skruf-, en kemisk fabrik, ett träfaktori, kontinentalbolaget för gasoch vattenledningar: byggnadsbolag etc. Quistorps största skapelser äro dock den genast i West end grundade Föreningsbanken, moåren till alla de öfriga bolag som den kommissionsvis kallade till lif, samt det tyska Hästjernbanebolaget. Alla dessa företag, mer än 20 till antalet och med ett inbetaldt kapital af 21 mill. thaler äro nära förenade; de stå och falla med hvarandra. För några månader sedan, då wienerkatastrofen kom papperen att falla äfyen i Berlin, måste Preussiska Banken komma Quistorp till hjelp med 2410 mill thir i form af en vexelkredit, för hvilken bypotek i säkerhet lemnats. Sedan dess har denna skuld minskats till 1,800,000 thlr. Det uppgifves, att kejsar Wilhelm sjelf manat Preussiska Banken att lomna denna handräckning, emedan en sådan massa af små kapitalister vor i företaget intresserade. Men det var ett fel; ty Qaistorp kunde annorstädes lätt fått bjelp, under det Preussiska Bankens ingripande genast framkallade misstro och kom Quistorp att vackla. Kejsaren är ej van att göra nägot till hälften. På hans uppmaning sammanträdde derför en komit af Berlins mest framstående finansmän, hvilka skulle undersöka . ställningen och söka att träffa någon åtgärd för Quistorps hjelpande. Denna komit synes hafya hjönat och har dragit sig tillbaka, hvarpå följt beslutet af förvaltningsråden för Quistorps Föreningsbank, för Westendbolaget och Kontinentalbolaget att göra en allmän förklaring om insolvens. Till Quistorps oerhörda verksamhet kan man sluta äfven deraf, att han i Frankfurt inköpt nästan