Göteborgsposten – 13 oktober 1873, sida 2

Karlstad och VISUY. Processen Bazaine. Uppläsandet af de olika aktstyckena i processen afslöts i går, lördagen, och i morgon, måndagen d. 13 okt., börjas den egentliga rättegången med vittnenas athörande. Marskalk Bazaine är numera beröfvad den hittills åtnjutna tillåtelsen att, åtminstone tillsvidare, få meddela sig med sina barn, sin hustru eller sin bror. Marskalken skall hafva djupt upprörts, då detta meddelande gjordes honom. För rättens sessioner arbetar marskalken hvarje dag tillsamman med sina försvarsadvokater, hrr Lachaud. Sessionen d. 7 d:s åhördes af en del unga damer, hvilka alla buro det bonapartiska igenkänningstecknet, en bukett af violer. Var det en meningsyttring från dessa damers sida, säger en referent, hvilka kunde nöja sig med att vara vackra för att med säkerhet skola tilldraga sig deras blickar? Bonapartistbladet Å)Ordre innehåller följande mystiska notis: Det talas om ett försegladt paket, som marskalk Bazaine skulle hafva lemnat hr Lachaud och af hvilket denne endast under vissa omständigheter får lof att begagna sig. Ett annat bonapartistblad Pays, hvars hufvudredaktör är den bekante Paul de Cassagnac, yttrar: Hvad vigt ligger deruppå, huruvida Bazaine blir frikänd eller dömd? Det onda har skett; disciplinen, vapenbrödraskapet, militärandan skola erhålla dödsstöten, och alla de, som i hjertat bära den sanna patriotismen och hysa den sanna vördnaden för våra krigslegender, äro dömda att undergå den smärtsamma rörelse, som alltid framkallas af skådespelet at ett i förfall stadt folk, hvilket vältar sina fel öfver på en endas hufvud. I anklagelseskriften mot marskalken har nieynier en vigtig roll. Skriften lemnar följande svar på det allmänna spörsmålet: Hvem är Rägnier? Regnier är född i Paris är 1822 och har fått en alldeles förvänd uppfostran, såsom man ser af hans besynnerliga stil och staffel. Han lyckades likväl erhålla akademiskt borgarebref, och han började studera juridik och läkarevetenskap, utan att dock komma synnerligen långt på någotdera området. Sedan började han syssla med magnitism. Han uppträdde på det besattaste sätt under händelserna d. 15 maj ochi juni 1848. Han gifte sig och for till Algier, der han fann sysselsättning som kirurgisk medhjelpare. Härifrån återvände han till Frankrike och skötte ett stenbrott; derpå gifte han sig för andra gången i England med en qvinna, som medförde en ganska betydande förmögenhet till boet. Rå6gnier är en slug och dumdristig man, men har simpla maner; han är i yttersta grad fåfäng och anser sig för en djup politiker. Han har utgifvit ett stort antal broschyrer. Drefs han att kasta sig in i händelserna genom en af de monomanier, som utvecklas i tider af förvirring, då kraftiga beslut kräfvas? Eller var han helt enkelt en intrigör, som höll sig framme öfverallt för attse sig sjelf till godo? Det är svårt att uttala en bestämd mening härom; men huru det härmed än förhåller sig, är det dock säkert, att han d. 13 september 1870 var i England och der oupphörligt sökte att få tillträde till kejsarinnan Eugenie för att meddela henne sina planer. Då det slutligen lyckades honom genom sin påhänsenhet att komma i besittning af en fotografi, som undertecknats af den kejserl. prinsen, ett slags pass som skulle understödja hans anslag, så begaf han sig till Frankrike. Hvar lät han visera sitt pass? Hos preussiska beskickningen i LondonHan lemnade London d. 18 sept., kom till Ferricres d. 20 på morgonen och fick ögonblickligen företräde hos Bismarck. Just vid den tiden höllo Bismarck och Jules Favre de öfverläggningar om fred, hvilka som bekant ej ledde till något resultat. Detta sammanträffande intygas af Jules Favre, som i sitt vittnesmål äfven lemnar upplysning om en omständigI het, af hvilken framgår, att Rågnier i högre grad åtnjöt det kejserliga husets förtroende, än han vill erkänna. Bismarck visade neml. Jules Favre en fotografi, som Regnier lemnat honom och under fotografien, som förestälde en badort vid stranden, stod skrifvet: Detta är en utsigt af Hastings, som jag utvalt åt min gode Louis. Eugenie. Då Regnier d. 26 sept. reste genom Bar-le-Duc, der han sammanträffade med Bompard, hvars vittnesmål föreligger, visade han denne en utsigt af Wilhelmshöhe med några ord, som voro skrifna och undertecknade af kejsaren. Under det Bourbaki, som på hans föranstaltande lemnade Metz, for till London, vände Räguier tillbaka till Ferricres, men dök kort derefter åter upp i London, der han visade sig bland kejsardömets anhängare. D. 28 okt. mottogs han af prina Napoleon och dereftor af general Boyer, den officlele underhandlaren mellan tyska hogaparteret och Bazaine. Från London begaf han sig till Wilhelmshöhe, der han sökte att förmå flere af de fångne officerarne att deltaga i hans politiska anslag, och någon tid derefter befann han sig i Bryssel. Senare slog han sig ned i Versailles, der han figurerade bland redaktörerna af den preussiska Moniteur, i hvilket blad han skref en följd af artiklar med underskriften Bonhomme. Då vapentillståndet afslöts, visade sig Regnier äter i Bryssel, der han träffade general Boyer, som i sin berättelse om detta möte meddelat följande: Regnier sade till mig, att han begaf sig till Versailles för att söka åter få underhandlingar i gång om kejsardömets återupprättande Han visade mig tillochnsed det lejdebref, som Bis marck skickat honom, och ett bref från grefve Hatz feld, hv.lket bemyndigade honom att begifva sig till Versailles, D. 18 febr. yttrade han slutligen i denna stad till en bekant, som han mötte, följande ord.