Göteborgsposten – 13 oktober 1873, sida 1

framträda, att Thiers nu faktiskt trädt i spetsen för det republikanska partiet med Jules Simon, Grevy (f. d. president för nationalförsamlingen), Låon Say, Casimir Prier och Dusaure (Thiers f. d. ministrar) till sin närmaste stab. Det är således den konservativa republiken, som venstern nu representerar. De radikale måste härmed hålla till godo, och Gambetta, deras stortalige anförare, är alldeles trängd i bakgrunden. På andra sidan sluta sig monarkisterna mera tillsamman. Här är det tydligen vännerna af en inskränkt monarkisk styrelseform, som hafver ötverhand, och Decazes samt dAudiffret-Pasquier stå i rörelsens spets. Likasom på venstern de radikale trängts i bakgrunden, så stå på högern de fanatiske legitimisterna först i andra rummet och måste toga sig i de mera moderatas åtgöranden. Deras organer inom pressen föra visserligen ett högt språk, men detta är väl ej så vigtigt. Då det nu gäller för lång tid republik eller monarki och för all tid Thiers eller grefven af Chambord, böja sig nog de konungske, äfven om de skola bita i det sura äplet. Såsom underhandlare mellan grefvarne af Chambord och af Paris tjenstgör hertigen af Nemours; och att han lyckats förmå den förre till eftergifter, synes framgå deraf, att grefven nu omsider skall begifva sig till närheten af Frankrike. Det blir likväl icke till Gnåve, utan till Brissel han begifver sig. En deputation från det af bögerns ledande medlemmar nedsatta program-utskott har begifvit sig dit. Tidningarne från Paris berätta, att Garibaldi anländt dit med sin son Moenotti. Den af regeringen från d. 4 sept. nedsatta komit, som skulle förbereda utgifvandet af den kejserl. familjens papper och korrespondens, har nyss upplösts på befallning af inrikesministern, och alla de aktstycken, hvilka stälts till komitöns förfogande, ha återlemnats till arkiven. Thiers på statens bekostnad nyuppförda hus i Paris, till ersättning för det under Kommunen förstörda, är nu nästan färdigt, men kan ej bebos förrän till våren. Thiers skall derför under vintern bo i ett hus i Faubourg S:t Honore. En del radikala deputerade, som nyss återkommit från departementen till Versailles, hafva der högtidligen förklarat, att utropandet af en monarki måste blifva signalen till borgerligt krig. Härtill fogar Times korresp. följande ganska märkliga ord: Dessa förklaringar äro ogrundade, ty noggranna och pålitliga underrättelser från alla trakter af Frankrike angifva en ytterlig trötthet hos befolkningen och en ifrig önskan att på ett eller annat sätt få slut på detnärvarande provisoriska tillståndet. Regeringens ställning är nu också genom hertig de Broglies senaste af oss återgifna tal, noggrant bestämd. Hon skall afvakta nationalförsamlingens beslut och följa majoritetens önskan, hurudan den än må blifva, allt under det hon står i borgen för ordningens upprätthållande och helt säkert äfven skall med hela sin kraft trygga den. Hvad nämnda tal beträffar, anmärker det presterliga bladet Univers: Hertig de Broglie hade rätt, när han i sitt tal i Neuville-leBon yttrade, att presterskapet på intet sätt tänkte ega något legaliseradt välde ötver folket; men han gick för långt då han, i sitt försök att ställa presterne öfver de verldsliga omsorgerna, ville helt och hållet uttränga dem från de allmänna angelägenheternas skådeplate. Englands regering har efter en lång följd af motgångar nu vunnit en seger, i det att vid det i dagarne skedda fyllnadsvalet i Bath till parlamentet den liberale kandidaten Hayter blef vald med 2210 röster mot den konservative Forsyth som erhöll 2071 röster. Visserligen var majoriteten ej stor och visar en ansenlig minskning sedan sista valet i regeringens anhängare på platsen, men valets utgång är dock i den måtto af betydelse, att hon icke blir tvungen att skrida till allmänna vals utskrifvande genast. John Bright har i sin adress till valmänmännen i Birmingham sagt, att han öfvertagit ministersportföljen, derför att han tror sig på den posten kunna verka mera för sina redan så ofta utvecklade grundsatser, hvilka han skall förblifva trogen och aldrig uppgifva. Frankrikes nyutsedda sändebud i London, Decazes, har dit anländt. I Bristol har öppnats en ganska vigtig konferens. England eger neml. tvenne stora bergsarbetareföreningar, hvilka omfatta tillsamman omkring 210,000 medlemmar och ännu alltjemt äro stadda i tillväxt. Den ena, den mindre talrika, men betydelsefullare, the Amalya mater Society of Miners, öppnade d. 8 dennes sin kongress, hvarå öfverlägges angående kooperationsväsendets öfverflyttande på bergverksområdet. Redan sedan några år tillbaka finnes i norra England en kooperativ kolgrufva, hvilken gör lysande affärer och äfven förliden vinter bevarat hos konsumenterna sin aktade ställning. Hennes stenkol voro goda och alltid 2 sh. under marknadspriset. Penningar har bergsarbetareföreningen i myckenhet, och derför tror hon sig nu på goda skäl kunna sjelf idka handteringen i st. f. att ligga i kif med arbetsgilvarne. Understöd för detta företag skall ej saknas henne. Den andra bergsarbetareföreningen, the Miners National Association, hvilken räknar 120,000 medlemmar, har redan uttalat sig gynnsamt om planen, hvars framH Ö ee AA VA AE J3 —