Göteborgsposten – 11 oktober 1873, sida 2

Processen Bazaine. Ett telegram har meddelat, att general Rivicres anklagelseskrift mot marskalk Bazaine innehåller ett påstående, att den bekante öfverste Stoffel, förut militärattach vid franska beskickningen i Berlin och under kriget anställd hos Mac Mahon såsom chef töor dennes kansli, undanhållit vigtiga depescher från Bazaine till Mac Mahon. Rörande denna depeschvexling har en märklig hemlighetsfullhet rådt, hvars slöja tyckes nu skola lyftas och hvilken torde komma att i processen spela en ganska vigtig roll, hvarför en närmare redogörelse för denna sak efter anklagelseskriften torde vara af intresse: D. 20 afsände Bazaine trenne telegram från Metz, det ena stäldt till kejaren, det andra till krigsministern och det tredje till Mac Mahon. Kejsaren upplyste han endast om sakernas faktiska ställning, om general Marguenats fall i slaget den 16 och om de sårades antal. Till krigsministern afsände han en liknande berättelse med tillägget: Jag har mottagit Mac Mahons depesch och till svar derå meddelat honom, hvad jag tror mig kunna göra under loppet af några dagar. Telegrammet till Mac Mahon lemnade samma upplysningar, neml. att franska kåren stod qvar vid Metz och att fienden alltjemt erhöll ytterligare förstärkningar; men derefter hette det: För att förena mig med er skall jag sannolikt följa vägen längs de nordliga fästningarne, och jag skall underrätta eder om min marsch, om jag för öfrigt kan anträda den utan att sätta hären på spel. Denna depesch, som skall utgöra hufvudpunkten i Bazaines försvar, kom emellertid aldrig i Mac Mahons händer, och det är bevisadt, att öfverste Staffel undertryckte densamma. De trenne depescherna kommo till Thionville, och eftersom den telegrafiska förbindelsen var afbruten, skickades de med säkra bud till kommendanten i Longvy, som befordrade dem vidare. Kejsaren mottog sin depesch d. 22 kl. 2,12 e. m., och krigsministern erhöll äfvenledes den, som var stäld till honom. Telegrammet till Mac Mahon adresserades emellertid icke direkte till honom, utan till tvenne agenter vid säkerhetspolisen, hvilka voro stälda till härens förfogande, och de befordrade det till Stoffel samma dag, hvarefter de d. 26:te öfverlemnade till honom originalet. Stoffel har således tvenne gånger undertryckt detta telegram, hvilket var alltför vigtigt, för att Mac Mahon skulle kunna glömma det, om han fått det, och alla marskalkens stabsofficerare ha äfvenledes förklarat, att det ej kände till det. Då Stoffel togs i förhör, sökte han först att skydda sig med undanflykter; men då man gick honom hårdare in på lifvet, förnekade han slutligen allt, ehuru på ett sådant sätt, att han uppenbarligen icke hoppades att bli trodd. Full juridisk bevisning är äfven åvägabragt emot honom, och krigsrätten är i besittning af originalet, som afgick från Longwy. Det förklaras för omöjligt, att Stoffel kan hafva gjort sig skyldig till ett sådant handlingssätt utan högre order; men ifrån hvem dessa order kommo, det är ännu en hemlighet, och undersökningen har derför icke kunnat alldeles lyfta slöjan öfver denna tilldragelse. UIuru härmed än må förhälla sig, heter det i anklagelseskriften, har dock öfverste Stoflel begått en oerhörd handling genom att deltaga i en manöver, som gick ut på att vilseleda hans chef, hvilken just han mer än någon annan var skyldig sanningen både Sä officer vid generalstaben och som chef för kansliet. Således här åter en ny och ödesdiger intrig! Anklagelseskriften anser dock ej denna Bazaines depesch tillräcklig för att frikänna honom från det förfärande ansvaret, från skulden till olyckan vid Sedan. Han blef nemligen, heter det, i tid underrättad om, Mac! Mahons afmarsch norrut från Sedan och hade bort med all makt genombryta de tyska linierna och skynda honom till mötes. Alldenstund Bazaihe i sin utgifna försvarsskrift säger sig icke hafva i tid underrättats om Mac Mahons aftåg och sannolikt vill derpå stödja sitf försvar i den punkten, är anklagelseskriftens upplysningar harutinnan af stort intresse: Ett stort antal budbärare hade afskickats af kejsarinnan och krigsministern till Metz med underrättelse härom, och en af dem kom den 23 aug, fram till Metz. Öfverste Lewal har förklarat, att han nämnde dag på eftermiddagen mellan kl. 2 och 3 mottog en civil kurir, hvilken lemnade honom en depesch, hoprullad som en cigarrette. Han gick genast med densamma till Bazaine och sporde, om marskalken hade något bud att skicka tillbaka med kuriren. Ilärpå svarade Bazaine nej, men tillade att man skulle låta karlen stanna. Leval ville nu gå sin väg, men Bazaine sade till honom: Vänta litet, låtom oss se till, hvad som står i denna depesch. Han öppnade derpå depeschen och läste högt. Lewal, som temligen noga kände de fientlige härarnes ställning, förskräcktes öfver den fara, hvarför Chalonsarmån var utsatt, emedan den kunde bli angripen i flanken af öfverlägsaa stridskrafter, och utbrast: Hr marskalk, vi måste genast bryta upp! — Marskalken svarade. Genast, det vill säga snart... jag menar i morgon. Nu uppstod ett meningsutbyte mellan Bazaine och Lewal, hvarunder marskalken sökte visa, att det skulle åtgå tid att förse trupperna med ammunition och lifsmedel, under det öfversten förordade ett snabbt utryckande. Då samtalet var slut, sade marskalken; Jag skall skicka bud efter er, då skäl finnes att öfverväga om, huru utfallet skall företagas. Då undersökningsdomaren frågade Lewal, huruvida han var säker på att detta skett d. 23 och icke någon senare dag, svarade han, att det var omöjligt för honom att misstaga sig häri, emedan han då haft mänga order att utfärda, bl. a. till öfverste Andlau. Denne har ock så till fullo bekräftat riktigheten af Lewals utsago. — Bazaine deremot sade först, att Lewal misstagit sig. Han medgifver, att han d. 22 eller 23 erhöll en depesch, men den var af d. 19, ett telegram som Mac Mahon sjelf afsändt och hvari det hette, att Mac Mahon ej visste, huru han skulle komma Bazaine till undsättning utan att blottställa Paris; om ni är af en annan mening?, hette det till sist, så underrätta mig derom. En af Bazaines ordonnansofficerare har bekräftat denna förklaring, men fullständig motbevisning skall hatva åstadkommits. Mac Mahons depesch af d. 19 inlemnades på telegratbyrån d. 20 och befordrades genast derefter till Bazaine af telegrafdirektören. Bazaine har dessutom på originaldepeschen, som är i krigsrättens ego, skrifvit utkastet till svaret, som är dateradt d. 20:de. Mac Mahons depesch af d. 19 var dessutom skrifven i skiffer, och det kan således icke ha varit den, som Bazaine genast uppläst i Levala närvaro. Gentemot dessa afgörande bevis ändrade Bazaine nu sin förut afgifna törklaring. Han hade, hette det nu, under sitt vistande i Tyskland, då han ej egde hos sig något arkiv, vid samtal med sina officerare fått den ötvertygelsen, att den depesch, hvarom man talade så mycket j Frankrike, var Mac Mahons depesch af d. 19. Härtill anmärktes, att Bazaine alltid erkänt, det han mottagit en depesch d. 22 eller 23, och oo n