ej gifva vika för uågot anfall af raseri. Jag kan ej gifva vika i detta ögonblick, då jag behöfver min sjelfbeherrskning. Jag måste vara färdig att mottaga brudparet. Hon brast ut i ett sällsamt, glädjelöst skratt, som lät ytterst obehagligt. Gamla Ragee gick tvärt öfver golfvet, öppnade ett masivt indiskt skåp och framtog en bägare, till hälften fylld med ett färglöst fluidum, som hon räckte sin herrskarinna. Det var en lugnande dryck, hvaraf miss Monk hade på senaste tiden ofta behöft begagna sig, och Ragee satte derefter tillbaka bägaren, låste skåpet och stoppade nycklarne i barmen. Efter en stunds samtel på hindostanska språket med sin tjenarinna begaf sig miss Monk ut i husets stora midtelförstuga och derifrån till lady Chetwynds rum. En brasa brann i hvart och ett af rummen. Från fönstren hade man utsigt öfver kanalen, och då luften var klar kunde man räkoa seglen långt bort öfver den vida vattenytan, under det man närmare vid stranden, kunde låta blicken hvila vid förtjusande, i sch weizerstil uppförda badhus och båthyddor. De grå klipporna på en del af kusten, gräsmattan mellan boningshuset och hafvet, de jättelika träden bildade en tafla sådan Bernice aldrig förr sett, och en tafla hvarpå Sylvia Monks ögon alltid älskat att fästas. Nu var den för henne motbjudande. Hon vände sig bort från fönstren och gick in i klädkammaren, ett rymligt rum med karmosinröda divaner, låga fåtöljer och stora speglar, räckande från golf till tak, samt andra flyttbara speglar. Sängkammaren låg bredvid och kunde ha varit en