Då åkdonet passerade genom inkörsporten, försökte miss Monk gå ut för att möta de nykomna,lmen hon kände sig plötsligt maktlös. Hennes mod hade för ögonblicket öfvergifvit henne. Hennes andedrägt blef hastig och brännande, hennes hjerta slog våldsamt. Hon hörde de nygifta inträda i förstugan, hon hörde lord Chet wynd yttra en belsning till sina tjenare och presentera husets nya herrskarinna, hon hörde ett hurrarop af tjenarne, hon hörde fotsteg nulkas salongen. Då reste hon sig upp och framkallade med en sista ansträngning ett falskt småleende på sina läppar och en välkomstblick i sina ögon. Dörren öppnades, och marquisen kom in med sin unga hustru. Sylvia Monk steg fram med det falska småleendet på sina läppar och den falska blicken i sina ögon och med ett utrop liksom af hänryckning kaståde hon sig till lord Chetv-ynds bröst och yttrade: — Oh, Roy, min bror, välkommen hem ! Merquisen kysste henne med en brors tillgifvenhet, och i samma ögonblick visade sig mr Sanders och Gilbert Monk i dörren. — Sylvia, sade den unge lorden, i det han fattade hennes band, jag har fört hem en syster åt er. Det skall göra mig lycklig att låta er båda, som äro mig så kära, älska hvarandra. Bernice, här är Sylvia, som du längtat så mycket efter att få träffa — min älskade syster Sylvia. (Forts.)