prinsessas sofrum. Golfvet var belagdt med mattor af bländande hvithet, och det rymliga rummet i sin helhet var inredt med en sådan lyx och smak, att det måste anses såsom det förnämsta i hela den präktiga våningen. Miss Monk trädde ut i förstugan med hjertat fullt af bitterhet och afund. Allt detta skulle ha varit hennes, om ej hennes dåraktiga öfverilning kommit emellan. Hon hatade i detta ögonblick af förödmjukelse sig sjelf, Bernice, Chetwynd, hela verlden. Hon steg ner i den undre förstugan. Glädjeringningon i den på något afstånd från godset liggande byn Chetwynd fortfor. Byn egdes ef marquisen, och befolkningen hade gjort sig i ordning för att hedra hans giftermål. Alla byns innevånare skulle komma till Chetwynd Park och undfägnas. De hade redan börjat anlända och tjenstepersonalen samlades i den stora marmorförstugan. Då miss Monk kom ner för stora trappan, spred sig en hviskning bland tjenarne. De erinrade sig alla, att hon skulle ha blifvit marquisinna af Chetwynd, och de betraktade henne med nyfikna och deltagande blickar; men hon passerade mellan lederna, utan att se åt någon, inträdde i salongen och tillslöt dörren efter sig. Salongen var omkring femtio fot i längd och högt i proportion. Taket var försedt med alfreskomålningar, och det hela företedde en ståtlig anblick. Miss Monk gick fram till ett fönster och afvaktade de nygiftas ankomst. Hon behöfde ej vänta länge. Portarne till allen voro öppna och efter en kort stund rullade täckvagnen genom dem och närmade sig boningshuset,