Göteborgsposten – 9 oktober 1873, sida 2

förfärligt! Men lord Chetwynd kan ej tadlas, mrs Skever Han har genom en plötslig, olycksalig bedårelse för denna unga dame — om hon är en dame af födseln — blifvit i förd från ära! och pligt och jag önskar han aldrig måtte ångra det. Låt det icke blifva något pladder härom i pigkammaren. Hvad mig angår, skulle jag om, jag nu lemnade Chetwynd Park, med detsamma hafva visat mig som den brottsligo. Jag endast derigenom förekommer pratet att jag stannar här, och så tycks äfven lord Chetwynd tänka, ty han uppfordrar mig att qvarstanna. Jag vill tillochmed taga de festliga tillrustningarne för brudens mottagande om händer. Ingen skall kunna säga, att mitt hjerta är krossadt eller att mitt utseende visar, att jag blifvit illa behandlad. Mrs Skewer var full af beundran öfver ett sinne så sjelfuppoffrande, så stolt, så qvinnligt, såsom hon med tå: rar i ögonen förklarade. Miss Monk nämnde ännu något ytterligare om lord Chetwynds lågboroa hustru, sägande sig hysa den tron, att marquisinnan var dotter af någon rå fiskare på St. Kilda och af kyrkoherden på ön blifvit adopterad på grund af sin skönhet, samt afskedade kort derefter hushållerskan och drog sig in i ett inre rum, der henneg gamla ostindiska amma Ragee var hos henne. (Forts.)