Göteborgsposten – 9 oktober 1873, sida 1

han i ifvern att vinna henne glömde allt det obehag han skulle ådraga sig genom att gifta sig med en flicka utan namn. Min Gud, hvilken dårskap att gifta sig med en qvinna som ingen känner till och hvars slägtingar kunna vara det största pack under solen! Men här kommer han och hans brud med honom. Dörren till dot inre rummet öppnades, och lord Chetwynd inträdde åter med sin unga hustru vid sin arm. Gilbert Monk gick emot dem, nyfiken att få se damen på närmare håll. Det var ingen skönhet, som mötte hans blickar. Han såg blott en spenslig ung qvinna med tunnt, mörkt ansigte, en brun zigenarlik hy och en bred låg panna beskuggad af tjockt svart hår. Hans första känsla var förvåning öfver, att lord Chetwynd kunnat öfvergifva Sylvia Monk för en sådan slicka, men då Bernice kom honom nära och mot honom lyftade sina underbart sköna ögon, erfor han hvilken märkvärdig tjusningsmakt hon egde. Den unga marquisinnan var klädd i en utsökt drägt af gult siden med en hvit spetsmantilj. Hon var ingalunda blyg eller förvirrad utan förde sig med den lugna sjelfbeherrskning, som utmärker en fullkomlig verldsdame. — Bernice, sade den unge marquisen, tillåt mig presentera för dig min styfbror, Gilbert Monk, Gilbert, detta är min älskade hustru, lady Chetwynd. Marquisinnan räckte fram sin hand, och Monk tryckte den varmt, i det han uttryckte välönskningar, som tycktes