Göteborgsposten – 9 oktober 1873, sida 1

sens ansigte färgades af en ovanligt djup rodnad, och han bet sig harmset i läpparne, under det han ånyo mätte golfvet med hastiga steg. — Vi skola ej tala om detta ämne, Gilbert, sade han efter en paus. Hvad min hustru marquisinnan af Chetwynd beträffar, skall hon komma att intaga en framstående plats i sällskapsverlden, och ni skall finna, att vår smädelystna verld ej skall vara nog hård att taga hennes stamträd i närmare granskning. Det är nog att säga, att hon förr var miss Gwellan på St. Kilda. — Ja dermed bör man väl låta sig nöja, medgaf Monk i halft tviflande ton. Men jag brinner af längtan att få se lady Chetwynd, Roy. Jag har gjort mig de mest öfverdrifna föreställningar om hennes skönhet, som måste vasa märkvärdig, eftersom den kommit er att så fullkomligt glömma eller förbise all skilnad i rang. — Vår middagstimma är inne, och lady Chetwynd är sannolikt färdig att komma till oss, sade marquisen med köld. Ursäkta att ni får vara ensam, medan jag går in till henne på ett ögonblick. Han gjorde en bugning och gick in i ett angränsande rum. Monk såg efter honom med ett elakt småleende. — Jag har planterat de första törnena bland hans rosor, tänkte han med ondskefull förnöjelse. Jag trodde, att han ej hade någon bördsstolthet, men jag finner dock, att det är en något öm punkt. Den der anspelningen på hennes tvetydiga börd gjorde verkan. Det är lätt att märka, att han älskar henue ända till vansinne och att