Göteborgsposten – 9 oktober 1873, sida 1

vara uppriktiga och hjertliga. Han bemödade sig om att göra ett fördelaktigt intryck på Bernice och lyckades deri, ty i hennes natur fanns ej en skymt af misstänksamhet, och hennes hjerta var lätt öppet för vänskap. Inom en halftimma voro de till utseendet förtrogna vänner. Bernico behandlade Monk som en bror och med en älskvärd förtrolighet, som förtjuste honom. De dinerade tillsammans i den lilla salongen och tillbragte aftonen under samtal. Monk var glädtig och full af skämt. Han underhöll den unga marquisinnan med anekdoter från hennes mans barndomstid, beskref ChetWynd Park och lät det ena humoristiska infallet följa efter det andra. Beraice, öppen och obotänksam som ett barn, tyckte om honom från första stund. Hennes eget lynne var glädtigt, men lifvet på St. Kilda hade varit dystert och nedtryckande, så att hon hade föga erfarenhet af glädtigt sällskapslif. Klockan tio på qvällen begaf sig Monk upp på sitt eget rum. — Jag har gjort en god början, sade han för sig sjelf, i det han med välbehag strök sitt mjuka skägg. Denna unga qvinna har en sällsam förmåga att intaga. Hon påminner mig om några qvinnor, som jag läst om, och hvilka egde förmåga att fängsla, oaktadt de voro fula. Jag skulle kunna sätta själen i pant på, att hon derjem te är ren och oskyldig som en engel. Hon förefaller som om hon kommit direkt ur ett nunnekloster. Hon vet in genting om verlden och misstänker intet ondt. Med Sylvi