Göteborgsposten – 8 oktober 1873, sida 1

— Hvad skola vi då göra? Eno förändring kom öfver miss Monks ansigte — ett uttryck visade sig der så sällsamt, hatfullt, så dödligt hotande, att till och med Gilbert Monk ryste till derför. — Hvad jag skall göra, får du se, svarade hon i en hviskning, som liknade en orms hväsande. Jag skall ej fördjupt inviga dig i mina hemligheter, Gilbert. Gamla Rageo är den enda vin jag behöfver. Men om en sak kan du vara förvissad: mina planer om framtida storhet äro ej tillintetgjorda, blott uppskjutna. Jag svär dig, att inom femton månader från denna dag skall jag vara den andra lady Chetwynd. — Men huru? Jag kan ej förstå — Hon afbröt honom med en befallande åtbörd och en blick, som utvisade att hon var den djerfvaste och den ledande anden af dem två. — Gör mig inga frågor utan lyd mig obetingadt, och din lycka är betryggad tillika med min. Vi måste bereda oss att festligt emottaga vårt lyckliga par, och du måste resa och möta dem i Edinburg. Du måste vinna myladys vänskap, sade miss Monk hånfullt. Res till dem och lemna allt det öfriga åt mig. Börja geoast att göra tillredelser för deras emottagande. Meddela förvaltaren och hofmästaren nödiga föreskrifter — för min del! skall jag hålla en öfverläggning med hushållerskan — och då allt är färdigt, så telegrafera till lord Chetwynd och res derefter omedelbarligen till Skotland. Det är allt hvad som för närvarande behöfves, tror jag. Nu lemnar jag dig.