Göteborgsposten – 8 oktober 1873, sida 1

Du kan ju meddela de öfriga här i huset den lyckliga hota om marquisens giftermål. Hon steg uppför den stora marmortrappan och försvann i det inre af huset. — Jag skulle ej vilja stå Sylvia Mork i vägen för en hel förmögenhet, sade Gilbert Monk för sig sjelf, i det han följde sin bortgående syster med blicken. Sylvia har stått så länge under gamla Ragees ledning, att hon ej bryr sig om ett menniskolif med undantag af sitt eget, förstås. Hvad ämnar hon göra? Hon har ondt i sinnet, det är tydligt. Kan det vara — men allt det der rör ej mig. Sylvia skall handla så som hon finner för godt och till sin egen fördel. Jag behöfver ej blanda mig i saken, men vinsten skall jag vara färdig att dela. Voro jag verkställande direktör i ett lifförsäkringsbolag, skulle jag ej på några vilkor lemna en försäkring på lady Chetwynds lif. Och nu skall jag göra hvad jag är tillsagd att göra — sammankalla tjenstepersonalen och omtala för dem, att lord Chetwynd är gift. Han slätade ut det hopknycklade brefvet och gick in in huset. Han tillkallade förvaltaren och hofmästaren samt meddelade dem i korthet den vigtiga nyheten. Husets folk hade kändt till förlofningen mellan marquisen och miss Monk och ej underrättats om, att den blifvit bruten. Man kan derföre lätt tänka sig, huru förvånade de båda förnämsta tjenarne blefvo, då de underrättades om, att lorden hade ingått giftermål med en dame, om hvilken de aldrig hört talas,