Göteborgsposten – 7 oktober 1873, sida 2

något samband åstadkommits och ett närmare anslutande såsom skedde med katekesförslaget 1856 skulle hafva stridt emot instruktionen. I hela det första och äfven i tredje hufvudstycket är det prakiskt etiska framhållet. Då ämnet är dogmatiskt måste behandlingen äfven blifva dogmatisk. Skulle man söka uppfylla reservanternas önskningar vore det slut med kortheten och med lydnaden mot instruktionen. Man bör erinra sig att den vida större delen af presterskapet uttalat sig för förslaget; men om en revision beslutes anhöll tal. att derjemte måtte erkännas att koömitn följt sin instruktion samt att ingen ny föreskrift måtte gifsas hvarigenom en annan väg måste beträdas än den komitn inslagit. Hr Hultman understödde äfven förslaget. Hr Warholm ville, ehuru det kunde anses tillräckligt att med tystnadens vältalighet bemöta ett sådant anförande, protestera mot att vår bekännelse strider mot bibeln och hoppades, att uttrycket kommit från talarens läppar och icke från hans bjerta; instämde för öfrigt med biskoparne Björling och Rundgren. Hr Holmqvist, som för öfrigt slöt sig till biskop Björck, ogillade också i starka uttryck hr Brodens yttrande. Hr Linder förkastade förslaget och ansåg, liksom hr Strömberg, en revision beböflig. Den senare ville helst hafva revisionsarbetet anförtrodt åt en person. Hr Anjou talade äfven för en revision egentligen beträffande tredje artikeln. Hr Lindgren anmärkte mot Budorden sådana de återgifvas af Luther att det ursprungliga andra budet ånyo måtte införas; att fjerde budet borde lyda blott som det återfinnes i bibeln: Du skall hedra din fader och din moder, samt att nionde och tionde buden skulle åter sammanföras till ett. Grefve Hamilton talade för en revision och dess anförtroende åt en enda person. Beslutet bör fattas i så allmänna ordalag att intet band lades hvarken på komiterade eller ett blitvande kyrkomöte samt att katekesförslaget tillsvidare skulle medgifvas till begagnande af dem som önskade det med efori tillstånd. Hr Kolmodin betraktade katekesförslaget ur folkets, synpunkt och fann det då ganska tillfredsställande. Han hade aldrig träffat någon ung eller gammal som varit förtjust i Lindbloms katekes, men då presterliga ledamöterna hyste så olika meningar ville han rösta för en revision så som grefve Hamilton föreslagit. Frih. Hierta förenade sig äfven med honom. Frih. af Ugglas förordade ätven en revision men ville hvarken detaljera föreskrifterna eller förorda ett partielt antagande af katekesförslaget. Hr Treffenberg förkastade i ett längre anförande, som vi ej binna ätergifva, helt och hållet förslaget och ville, i enlighet med sin af kyrkomötet redan afslagna motion, hafva två läroböcker. Hr Hultkrantz försvarade komit6förslaget. Hr Ruus bade helst önskat bifall åt detsamma; likaså hr Hammarsköld, som likväl under närvarande förhållanden ansåg sig böra instämma med grefve Hamilton, med hvilken äfven hr Beckman förenade sig. För en revision yttrade sig derjemte hrr Lindhult, Lagström, Groth, Annerstedt och Nilsson. — Sedan revision blifvit beslutad, bestämdes, med 28 röster mot 25, att den skulle begäras i öfverensstämmelse med den af hr Rundgren gjorda formuleringen. I fredags hade presterliga ledamöterna enskildt sammanträde dervid lärer hafva beslutits med anledning at biskop Beckmans motion om bestämmelser angående lysnings afkunnande för dissenters att man borde föreslå att en sådan lysning skulle afkunnas i sammanhang med andra trån predikstolen endast med den skilnad att ett Åäkta förbund tillkännagafs i st. för ett kristligt äkta förbund 0. 8. v.