iran Utlandet. Det är sällsamt att se hvilken vind de franska movarkisterna fått i sina segel och huru de med all makt styra hän mot sitt föresatta mål. Man skulle nästan vara frestad att tro, det Henrik V:s uppträdande på Frankrikes tron numera blott är en tidsfråga, hvars inträffande under alla omständigheter kommer att ske. Från Paris skref en korresp. under d. 28 sept. till den danska Berl. Tidn.: Den politiska horisonten har under sista veckan klarnat: numera råder ej något tvifvel angående det monarkiska partiets fullständiga enighet och grefvens af Chambord afsigter. Legitimisterna och orlåanisterna äro eniga om nödvändigheten af och vilkoren för konungadömets återupprättande, och grefven af Chambord har antagit de väsentligaste vilkoren för att kunna med majoritetens samtycke bestiga tronen. Han har särskilt uppgifvit den hvita fanan, och såvidt jag kunnat erfara, skall han icke ens förbebålla den för sitt hus. Jag tvekar ej om att meddela eder denna högst vigtiga underrättelse utan förbehåll, efter hvad man i går berättat mig från ett ställe, som utesluter hvarje tvifvel. I torsdags begaf jag mig till Versailles, för att söka få veta något bestämdt om resultatet af det möte, som skulle efter aationalförsamlingens ständiga utskotts sammanträde ega rum mellan representanter för högern och högra centern, Men de deputerade hade lofvat hemlighålla saken i ännu några dagar, och man fick i torsdags endast veta, att mötet aflupit väl, och det allmänna intrycket var, att mötet kunde anses för en chose tree probable. Jag såg i korridorerna flere deputerade af venstern, hvilka visade en mycket tankfull uppsyn. Men bestämda underrättelser saknades helt och hållet, och aftontidningarnes referater hvilade helt och hållet på gissningar. Samma dag på aftonen hade den unge Laboulaye (sekreterare i utrikesministeriet och svåger till danske konsuln Calons) några deputerade hos sig på middag. Bland gästerna voro, förutom värdens fader, den bekante skriftställaren och deputeraden ur venstra centern, tillstädes Ernest Picard och Kerdrel, hvilken, såsom en hvar vet, är en af grefvens af Chambord intimaste. Vid bordet yttrade Picard: Eh bien, cest done la monarchie? Qui, svarade Kerdrel, et la monarohie tricolore. Detta yttrande blef bekant i Paris följande dagen, och fram på qvällen diskuterade man redan på lilla börsen frågan om konungadömet. Alla papper stego, och äfven igår, lördagen, var det hausse. Som sagdt, det råder hos väl nnderrättade personer ej mera något tvifvel om sanningen af den i början af mitt bref meddelade underrättelsen. Den stora allmänheten var förberedd, och man märker icke den ringaste rörelse hos befolkningen. Prins Napoleons bref i ÅAvenir Nationale i går morse har gått nästan spårlöst förbi. Han tages icke au Serieuz, och de fleste bonapartisterna desavouera honom. Hvad kunna för öfrigt republikanerna göra? De ha genom Barodets val visat en fullständig brist på politisk klokhet. De räkna ännu på Thiers; men han börjar bli utsliten, och man vill icke längre bita på de spontana manifestationerna till befriarens ära. Det långvariga motstånd, som monarkiens återupprättande rönt inom tyska rikskanslerens organer, har öppnat ögonen på många fransmän för republikens betydelse i europeisk mening. Visserligen gifves det många republikaner i Frankrike; men makten och armen äro nu en gång i deras händer, och de veta mycket väl, att Mac Mahon skall lojalt utföra nationalförsamlingens beslut. Såvidt man vet, är redan på förhand en majoritet af 20 till 30 röster vunnen för konungadömets återupprättande. Jag tviflar alls icke på, att denna majoritet skall växa under tiden, tills det afgörande ögonblicket kommer, och det skulle icke förvåna mig, om den skall komma att uppgå ända till 100 röster. Ingen vet, hvad republikanerna ämna göra. De äro för ögonblicket temligen spaka, men de skola väl ställa till buller, då nationalsörsamlingen kommer tillsamman; men på oroligheter tänker ingen. Nu, då alla underhandlingar ang. fusionen äro slutade, kan det väl icke skada att berätta, det grefvens af Paris plötsliga resa till Frohsdorf egde rum efter förutgången öfverenskommelse mellan grefven af Chambord och grefvinnan Löwenthal, svärmoder till hertigen af Decazes och af Glicksburg, hvilken nu är utnämnd till fransk ambassadör i London, men sannolikt icke begifver sig på sin post, förrän monarkiens öde är slutligen tryggadt. Man har allt skäl att tro, det kejsaren af Österrike hade kunskap om dessa underhandlingar och att han fullständigt gillade deras syftemål; detsamma är fallet med furst Gortschakoff. För öfrigt har väl ingen tviflat om, att det legitimistiska konungadömet skall finna vänner i Österrike och Ryssland. Det är väl också just derför, som man känner sig mycket mindre belåten dermed i Preussen och Italien. I ett annat bref från Paris af samma dato skrifves: Den, som vill öfvertyga sig om, att några tvifvel om Henrik V:s återkomst ej längre finnas, behöfver endast göra en vandring genom Faubourg St Germain. Den legitimistiska adelns gamla palatser vid Rue de Lille, Rue St Dominique, Grenelle, Varennes o. 8. v. blifva i all hast restaurerade; öfverAlldt man umnAn uuflarna ftanmstrnunun AK a oo a a mA — D— SUVs— — — — OÖS-—me-8: —-WwO t — LLL-Ä--—x—q ——Uu U— — —— — PM