Göteborgsposten – 2 oktober 1873, sida 2

än en gammal indisk qvinha med passioner som likna våra egna, snabb både att älska och hata, hämndlysten, men lika full af tillgifvenhet för mig som en mor för sitt barn. Jag vet att Roy lefver, emedan jag känner det inom mig — i min egen själ. Om han vore död, tror du väl då, att jag skulle stå här, atss jag skulle stå sysslolös och blicka ut öfver sjön? Åh, jag, skulle känna hans död, utan att någon behöfde omtala den. Då solen går ner för mig, Gilbert, skall ingen beböfva omtala den nyheten för mig. Å — Om du menar, att du skally kunna veta då lord Chetwynd är död, utan att någon säger dig det, måste du ha förlorat förståndet, sade Gilbert Monk. Låt bli att vara en sådan der högt flygande gås, Sylvia! Jag kan göra alla möjliga medgifvanden åt älskande, ehuru jag sjelf aldrig erfarit den ljufva passionen, men det finnes också någonting som heter förnuft, vanligt sundt förstånd. Jag tycker ej om att se dig orolig för marquisens skull. i — Hvarföre skulle jag ej vara mal för honom? afbröt miss Monk med sin silfverklingandå röst. Är jag ej hans trolofvade? Blefvo vi ej förlofvade wid hans mors dödsbädd? Ha vi ej förpligtat oss till lgiftermål med hvarandra? I I l (Forts.)