Göteborgsposten – 2 oktober 1873, sida 1

inbröt, ver den lilla nunnelika flickan från St. Kilda förvandlad till en fashionabel ung dame. Marquisen var förtjust öfver förändringen, men ej ens den kunde förläna skönhet åt det lilla mörka, passionerade ansigtet. De strålande ögonen, det nobla utseendet och hållningen voro dock i hög grad tilldragande, och väckte lord Chetwynds stolthet öfver henne. De tredje och fjerde dagarne af deras vistelste i Edinburg tillbragtes med att bese staden, och på eftermiddagen af den fjerde dagen, under det de båda makarne suto i sitt eget rum, yttrade marquisen: — I morgon skola vi fortsätta vår resa till London, Bernice, och i dag göra vår vackraste toilette, min lilla hustru, ty det anar mig, att Gilbert Monk skall komma tids nog för att dinera med oss. Han miste längta efter att få göra din bekantskap, och jag tror bestämdt, att han ej gifver sig ro att afvakta vår ankomst till Chetwynd Park. En knackning hördes på dörren, och en betjent inträdde, bärande en bricka, på hvilken låg ett kuvert. Kuvertet innehöll ett telegram, hvilket marquisen skyndsamt läste. — Jag hade rätt, utbrast han med strålande ansigte. Gilbert är på väg till oss. Han ekall vara här om en timma.