Göteborgsposten – 1 oktober 1873, sida 2

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren-. Ett listigt rymningssörsök. Smedshandtlangaren Johan Eriksson trån Mellby i Partilleds socken och härstädes boende å Östergatan, råkade d. 18 sept. uoder en något glad sinnesstämning inne å ett bolagsvärdshus vid Korsgatan att slå sönder en glasruta. Vid polisens ankomst till stället betalade Eriksson genast skadan och slapp undan med en varning. Detta hade emellertid till följd, att han med ett förargelseväckande beteende under en stund förföljde konstaplarne under hotelser att skrifva upp deras namn och beifra dem till laga ansvar. Dessa ledsnade slutligen på hans okynne och förde orostiftaren till vaktkontoret. Under vägen dit, ungefär vid Allbryggan, passade Eriksson emellertid på att komma lös samt stack i väg öfver stock och sten så fort, att konstaplarne först efter mycken möda och med andras tillhjelp lyckades ånyo fånga flyttfogeln. Vid förhöret bärom i poliskammaren stälde sig Eriksson mycket oskyldig och sökte förklara orsaken till sitt rymningsförsök så, att han vid åsynen af en mansperson Edvin Ohlson, som varit stående å nämnda brygga, blifvit till den grad rädd för stryk, att han genast tagit till benen. På polismästarens fråga hur han kunde frukta för stryk, då ban eskorterades af olis, svarade Eriksson, att han hört att Ohlsson icke råddes för sjelfva polisen utan var en sådan förskräcklig slagskämpe. Som Eriksson icke varit så öfverlastad af starka drycker, att han derför kunde fällas till ansvar, slapp han denna gång fri med en varning och aflägsnade sig djupt bugande ur sessionsrummet. Orostistare. Ofvannämnde Johan Edvin Ohlso., boende på Långgatan och känd för sitt häftiga och obändiga lynne, blef samma dag inkallad till poliskammaren att ansvara för det han d. 20 sept. ä bolagsvärdsbuset N:o 5 Vallgatan uppfört sig förargelseväckande och vildsint, slagit sönder stolar och disken samt äfven slungat en stol efter en poliskonstapel, som blifvit efterskickad, dock utan att träffa denne. Ohlson nekade fräckt till en början att ha slungat någon stol, men erkände sig i vredesmod ha slagit sönder ett par stolar och med ett knytnäfsslag bräckt disken, Vittnen intygade l kväl angifvelsen, och då erkände Ohlson äfven stolkastningen, men att detta icke varit ämnadt konstapeln utan en i rummet varande annan person. Ett vittne hade dessutom blifvit sparkadt af den uppretade berserken. På Ohlsons begäran att få höra flere vittnen uppsköts emellertid målet på 8 dagar. Idel misstag. För en längre tid sedan afläts från poliskammaren en skrifvelse till kronolänsman Lundgren, att till poliskammaren låta inkalla en viss dräng vid namn Fredrik Wiberg, som skulle vara dräng hos en hemmansegare Joban Kampf, och som d. 20 sistl. juli skulle på en af Larmgatorna här i staden ha fört oljud. Kronolänsmannen öfverlemnade till en fjerdingsman att verkställa uppdraget och denne, upptagen af tjenstegöromål, lät en sin dräng, Hansson, vidare bebandla saken. Vid tisdagens session instälde sig Ilansson medförande Wiberg. Denne visste emellertid ingenting om hela saken, hade icke på hela sommaren varit i staden och hette för resten Carl Ludvig Wiberg och icke Fredrik. Han hade visserligen för något mer än ett år sedan tjenat hos en hemmansegare Johannes Kampf, men icke hos någon Johan Kampf. Denne Johannes var dessutom död för öfver 6 mänader sedan. Således idel misstag allt igenom. Saken förföll således, men Wiberg ville ha ersättning för sin förlorade dag och Hansson yrkade ett skriftligt intyg till fjerdingsman, att han upptyllt sitt åliggande. Wiberg fick i fråga om ersättning det rådet att vända sig till sjerdingsmannen och Hansson tilldelades ett intyg, att han enligt uppdrag till poliskammaren inställt en person, som dock icke varit den till laga påföljd in kallade. Och sådan upplösning fick den historien.