Gengångerskan. Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers från Engelskan) Ett ögonblick derefter hoppade lord Chetwynd åter i båten och roddes tillbaka till yachten och sin väntande brud. Den gamle presten och hans hustru stodo på den mörka och stormiga stranden och betraktade med tårfyllda ögon de orediga konturerna af lustyachten. En lanterna tändos i masttoppen, och dess rödaktiga sken föll på det oroliga vattnet och den klippiga kusten. Kaptenens kommandoord trängde till deras öron, seglen hissades, ankaret uppdrogs och yachten började långsamt röra sig ut åt sjön. ! — Det är hårdt att låta henne resa från oss, snyftade mrs Gwellan i det hon fastare tryckte sig intill sin mans arm, men vi äro gamla, David, och det är bäst som skett. Hvad som än må hända oss, är vår älskling förBörjd. — Men huru? frågade presten sorgset. En aning ) Forts. fr. N:o 223.