Göteborgsposten – 1 oktober 1873, sida 1

passerades och kosan blef derefter sydlig, längs efter vestra kusten af Skotland bland öar, om hvilka den unge marquisen hade mången tradition att berätta för sin brud. Snart styrde de in i Culedoniskanalen — en kedja af naturliga sjöar sammanbundna af konstgjorda kanaler. Det skådespel som här utbredde sig för den på en ö i Atlanten uppfostrade Bernice var fullkomligt nytt, och med barnslig beundran och förnöjelse betraktade hon det omvexlande sceneriet. En regnig morgon anlände de till Inverness, hvarifrån de med första bumåg begåfvo sig söderut till Edinburgh, under det Sylvia enligt marquisens befallning skulle fortsätta resan till Portsmouth. Lord Chetwynd hade från Inwerness telegraferat till det förnämsta hotellet i Edinburg om en våning, och den bästa våning som funnes hade blifvit ställd i ordning för hans räkniog. De unga nygifta hade således endast att begifva sig från jernvägsstationen till hotellet. För Bernice egde anblicken af det rörliga lifret på gatan i en stor stad hela nyhetens behag. Hon satt också liksom fastspikad vid den plats hon tagit vid ett af fönstren som vette ut åt gatan. — Hvad allt ser besynnerligt ut, sade hon. Krad husen äro olika dem på St. Kilda! Och ändock förefaller mig olltsammans helt bekant, vet du, Roy. Jag har läst så mycket om det engelska och skotska lefnadssättet, att jag kännsr mig nästan hemmastadd här. Men menniskorna här kläda sig dock bra underligt. Se huru korta och snäfva qvinnornas klädningar äro och huru besynnerlig