ström (Bibletto) samt hr Tivander (Marcassou) bar i hufvudstaden på Djurgårdsteatern rönt en framgång i samma stil som Frihetsbröderna. Libretton, af bolaget Chivot Duru, innehåller en mängd befängda upptåg och musiken, hvaraf vid de senaste föreställningarne å Nya Teatern ett potpourri utförts som mellanaktsnummer, säges vara lekande och melodiös, hvilken sistnämnda egenskap eljest icke karakteriserat andra offenbachare af senaste skörden, exempelvis Snöboll, som i måndags för första och, dessbättre, enda gången, luffade öfver vår scen. Att äfven Tjufekyttarne icke saknar reminiscenser, framgår af följande lakoniska telegram, som en resande göteborgare för någon tid sedan från hufvudetadon skickade till en vän af den resande sjelf, men framtör allt af teatern, och så lydande: Tjufskyttarnet koncentrerad reminiscensisk, Frihetsbröderlig, Dunanansk, Storhertiginnelig. SkönHelenisk, etcetera, rolighet. För morgondagen bjuder hr Tivander på ej mindre än fyra stycken, hvarom närmare sinnes att läsa i annonsafdelningen. Härifrån sker afresan om tisdag till hufvudstaden och derifrån vidare om torsdag till Åbo. Från wienerutställningen berättas att en del tyska utställare gjort sig bemärkta, ej så mycket genom sina utställningsartiklar som ej fast mer genom sina namn. Bland dessa uppräknas särskildt följande: hrr Butterbrod, Thiergarten, Landwehr, Ietzergroschen, Schweissgut, Scheinosten, Säuberlich och mill Marie Lordschneider. Af Åverldsbekanta namn funnos: 120 Sehmidt, Schmitt, Schmied, Smith, 97 Mayer i olika variationer, 93 Muller och Miller, 39 Schulze, 34 Löwy och Lewy, 23 Rohn och 7 Schlesinger. Detta påminner oss om några lustiga jemförelser i samma anda af vännen Erih Bögh i en af hans qvicka följetonger Dit og Dat för 1868, hvari det bl. a. heter: Hvilken märkvärdig motsats till hvarandra bilda icke de svenska och de tyska namnen! Under det att det svenska riddarhuset glänser af Gyllenoch Silfver-stjernor, -kronor, hjelmar, -sköldar, -svärd, -kulor och-granater, uppkalla de tyska adelsmännen sig efter Gåskött och Oxben, ja, till och med efter Oro, Skymf och — Diarrh — von Unruh, von Schimpf och von Ruhr! Aro de svenska namnen här och der en smula parfymerade, så stinka rentaf de tyska. Man kan icke genomläsa en tysk namförteckning utan attstöta på namn, hvilka från början varit använda som skällsord, men som vederbörande sedermera vant sig vid att höra som öknamn och derpå gifvit sina barn i arf. Namn sådane som: hube, Unteutsch, Schreivogel. Vielohren. WitsLopf. Breisack, Kussmaul. Schaflein, Liebesel o. 8. v. bevisa detta bäst. Det fordras redan en förunderlig brist på sjelfkänsla för att kunna vara belåten med så opersonliga namn som: hr Änabe. hr Gesell. m:ll Jängling och tru v. Kerl, men en ännu större erfordras dock tör att dela namn, icke med adliga rofdjur utan med simpla nötkreatur, såsom: Ochs, Stier, Kuh, Kalb. Schaf. llammel, Huhn, Hahn, Uahn-Hahn ja, Kapaun! — och likväl äro alla dessa namn tyska familjenamn, hvilkas verklighet när som helst kan konstateras. — — — — Önskar någon ett exempel på hvad som kan finnas på ett enda ställe i denna väg, hänvisa vi honom till ÅBerlingske Tidende för d. 1 aug. 1859, hvari följande tyska resande anmälas såsom anlända med Goisor från Stettin: Hr Schnabelrauch fr. Stettin, . öfverrättsrådet Senff m. fru fr. Erfurt, , handl. Hanff fr. S:t Petersburg, . fabrikör Stobwasser fr. Berlin, d:r jur. Gottspfennig fr. Rostock, . Siebenmark fr. Berlin och kapten Pförtner von der Hölle. Det sista låter ju riktigt hemskt, mephistopheliskt, graunsam, som en besvärjelse, en ed! Det gifves ögonblick i lifvet, då, åtminstone vi, skapelsens herrar, svårligen kunna undgå att låta en stilla besvärjelseformel glida tram öfver vår tandgård. Det är, då vi råka stöta någon af våra fortkomstledamöters yttersta ändpunkter mot en af de åter på våra trottoarer sakta uppsmygande vattenpostluckorna... Om vi vore — förstås, endast i detta onda fall! — i Amerika ändå! Der tilldrog sig häromdagen, att en ung dam råkade stöta sin förtjusande, subtila tå mot en dylik hårdnackad tingest. Hvad hände? Dagen derpå stämde hon stadens gatuoch vägförvaltning inför rätta, bevisade att tån blifvit afbruten och blef af rätten tilldömd en skadeersättning af 4000 rdr sv.... Det kan kallas att ega en myntfot, som duger! Men vi äro, som sagdt, icke i Amerika! En bekant storätare kom häromdagen från en läcker middag, petande sig i tänderna och utgjutande sig i loford öfver den nyss lemnade måltiden. Der var isynnerhet en kalkon ... oh, hvilken kalkon! hur fin, hur delikat, hur doftande ... den var ända till halsen fylld med tryffel... oh! Också var till slut bara skelettet qvar...s — Huru många bordsgäster voro ni då: frågade någon. — rå! kalkonen och jag !