.m DH en e villningen, och vid en del af dessa besvär hafva sogats temligen påtagliga skäl och motiveringar för en mot taxeringskomitåens uppfattning motsatt åsigt rörande grunderna för beskattningen för inkomst af fastighetsoch aktie-köp och försäljning. Då frågan är af principiell natur, har pröfningskomitens utlåtande med skäl motsetts med stort intresse icke blott af dem, som ansågo sig orättvist behandlade, utan af hela vår affärsverld. Det är också med icke ringa tilifredsställelse man nu tror sig veta, att pröfningskomitöen på de anförda besvären gjort behörigt afseende, och om denna tillfredsställelse i någon mån grumlas af den utsigt man nu har, att en del samhällsklasser, hufvudsakligen löntagare och mindre industriidkare, kanske komma att känna kommunalskatternas börda något tyngre, så må man dock med belåtenhet se, att samhället genom det afseende pröfningskomiten fästat vid de anförda besvären undgått att bära skulden för en skattepåläggning, om hvars lagstridiga art man icke torde kunna hysa mycket trifvel. Det torde ätven kunna sättas i fråga, om verkligen någonstädes här i landet förutom i Göteborgs stad man försökt tillämpa den falska grundsatsen, att säljare af fastighet skulle till större eller mindre del af försäljningssumman blifva påförd bevillning såsom tör inkomst af rörelse. Vi hafva varit i tillfälle att taga någon kännedom om den motivering, som de personer, hvilka anfört ifrågavarande besvär, bitogat, och är denna ganska enkel och klar. Hvad beträffar inkomsten at egendoms försäljning, anföres i allmänhet, att ingen del deraf kunde anses utgöra någon vinst i egentlig mening. Det påstås särskildt i fråga om en af de största egendomsförsäljningarne, att egendomen, om den icke försålts, utan qvarblifvit i förre egarens händer, skulle under nuvarande gynsamma konjunkturer afkastat ett nettobelopp fallt motsvarande, om ej öfverstigande 5 4, ränta å köpeskillingen. Genom egendomens afyttring hafva säljarne sålunda blott utbytt ett fast kapital mot ett annat rörligt, och borde de alltså i stället för att erlägga bevillning för sastighet och in komst af rörelse beskattas för inkomst af kapital. Bevillningsförordningen gifver ej stöd för något annat sörfaringssätt, säger besvärsingifvaren; och om beskattningskomitöerna förfara annorlunda, så öfverskrida de sin befogenhet genom att stifta ny lag, der de endast äro tillsatte att tillämpa gammal sådan. På grund af hvad som blifvit anfördt yrkas slutligen derpå, att den inkomst man haft vid egendomsförsäljningen icke må betraktas som inkomst af rörelse, utan såsom kapitaltillökning, samt att således bevillning må påföras endast för afkastningen deraf. Vi tro, att ingen, som vill inse billigheten af den fordran, som i detta besvär framställes, har svårt att göra det. Vi ville se, huru det skulle upptagas, om en mindre jordegare på landet, som genom försäljning atsöndrade delar af sin gård och möjligen köpte bättre belägen jord, påfördes bevillning för inkomst af rörelse i stället för inkomst af förökadt kapital eller större fastighet. Detta skulle anses ändå orimligare än ett annat försök till uppdrifvande af bevillningen, som pröfningskomitcen varit i tillfälle att förebygga, nomligen att en prestenka skulle betala för inkomst at rörelse derföre, att hon utarrenderat sitt nådårsboställe. Afven i fråga om den vinst, som försäljning af aktier förmenas hafva inbragt, och dennes upptagande såsom vinst af rörelse hafva en del besvärsingifvare anfört motsvarande grunder för sina besvär. Aktierna hafva blifvit försålda, heter det, till det värde de uppskattats hafva haft med afseende å den atkastning de gifvit eller ansetts skola gifva, och sålunda har äfven här endast etticke beskattbart förmögenhetsutbyte egt rum. Att denna motivering icke kan anses vara gällande för det fall, att någon drifver verklig affär med köp och försäljning af aktier, faller af sig sjelf. Om någon af de affärsfirmor, som drifva sådan rörelse, besvärat sig öfver att bevillning blifvit dem påförd för densamma, något som vi tro icke hafva skett, så skulle säkerligen pröfningskomitken icke på deras besvär gjort något afseende. Huru pass stor skiljnaden kan blifvai de anförda fallen vid beskattning för inkomst af rörelse och för inkomst at förökadt kapital, är icke krångligt att beräkna. En affärsman här i staden har t. ex. på försäljning af en sin andel i en egendom gjort en erkänd vinst af 300,000 rdr. Om denna vinst beräknas såsom vinst af rörelse får han för året betala i bevillning 3000 rdr och sedan bevillning för inkomst at kapitalet, så länge det tillhör honom. Om vinsten deremot anses såsom kapital, får han, så länge han deraf är egare, för inkomsten af detsamma endast betala 150 rdr, om räntan beräknas till 5 ). Det måste medges, att denna skiljnad är betydlig; och man må icke undra på, om man icke gerna underkastar sig en sådan, lindrigast sagdt, extra beskattning. Då pröfningskomitåens protokoll ännu icke är justeradt, hafva vi om detsamma endast en kunskap efter de allmänna muntliga upplysningar vi kunnat erhålla, och dessa inskränka sig hufvudsakligen dertill, att komitåen i de två berörda fallen godkänt besvärsingifvarnes yrkanden. Mot dessa komiterades beslut lärer landskamreraren m. m. Tillii i sin egenskap af kronans ombud reserverat sig. Vi hatva dock anledning att förmoda, att detta skett mindre