— —ä—4 äfven någon gång komma att besöka er på Chetwynd Park. Timmarne af denana sista eftormiddag flydde allt för snabbt. Den gamle presten och havs hustru hade kärleksfulla råd att gifva, och Bernice vandrade omkring i huset, bjudande farväl åt det hem, der hon bott nästan hela sitt lif, samt hopsamlande några böcker och andra föremål, som hon önskade medtaga till England. Hennes saker fördes ombord på yachten, och sent på eftermiddagen begåfvo sig de nygifta, åtföljda af mr och mrs Gwellan, äfven ombord. De mottogos med muntra hurrarop af besättningen. Det regnade fortforande och himlen var mörk och mulen, så att det lilla sällskapet med en känsla af otrefnad skyndade sig ner från det våta däcket. Den lilla kajutan var elegant och prydlig, en förnäm dames boudoir, De tjocka mörkröda mattorna, de mjuka divanerna, det polerade valnötbordet, de utsökta taflorna, de välfyllda bokhyllorna, allt talade om förfinad smak hos yachtens egare. Salongen hade blifvit iordningställd för lady Chetwynds räkning. Den var rymligare än som vanligtvis är förhållandet på en lustyacht, och att den var elegant och komfortabelt inredd, behöfver ej sägas, Bredvid detta rum fanns ett badrum. Mrs Gwellan var frikostig med sitt beröm öfver allt hvad hon såg. Hon hade besökt yachten förut, men hon betraktade nu allt med andra ögon. Detta fartyg skulle bli Bernices hem under flera dagar, och den goda foster