Göteborgsposten – 25 september 1873, sida 2

— Han uppgaf namnet South, men vår tanke är, att detta var ett antaget namn. — Trodde ni, att han var barnets far? — Dertill kan jag svara både ja och nej. Han sade, att flickan var faderoch moderlös; men när han skulle afsegla, kysste han henne och tryckte henne mot sitt bröst i ett slags ångest och förtviflan. Han var synbarligen en gentleman, men en man som haft någon ryslig sorg, hvilken förstört hans hela lefnadslycka. — Hvarföre återkom han aldrig för att taga sitt barn tillbaka? — Vi tro, att han måste ha dött före den tid han utsatt för sin återkomst, sade mr Gwellan. Vi ha uppfostrat Bernice onligt hans föreskrift såsom vårt eget barn. Hvem hon i verkligheten är, skall hon aldrig få veta, lika litet som vi skola få veta det. — Men hvarföre skulle nu South föra Bernice till St. Kilda? frågade den unge marquisen. Det måste ha varit för att dölja hennes vistelseort för någon eller några personer i hennes förra hem. Kallado han barnet Bernice, eller gaf ni henne detta namn? — Han kallade henne Bernice South, men önskade att jag skulle gifva henne mitt eget slägtnamn, hvilket jag ock gjorde, öfvertygad om att han ej uppgifvit hennes rätta namn för mig. Det torde förefalla er besynnerligt, mylord, att vi så utan tvekan kunde åtaga oss vården af barnet; men den lilla varelsen var så blek och aftärd, att min hustru genast ömmade för henne och bad att få behålla henne. Ingen tanke på att hon kunde ha blifvit