Göteborgsposten – 25 september 1873, sida 2

slagna föreningen, anseende sådant vara sin skyldighet, men ingenting af allt hvad han sade formådde i ringast e mån inverka på den unge marquisens beslut. Lord Chetwynd var en ung man, som alltid fått hvad helst han önskat, och han ville ej mottaga en vägran i fråga om sitt lifs högsta önskan. — Åtminstone skall ni vänta ett år, sade kyrkoher den, slutligen börjande att gifva med sig. Bernice är blott ett barn ännu. Ett år skall pröfva eder kärlek. — Ett år skulle vara en hel evighet för mig! utbrast den unge marquisen. Jag vill taga Bernice hem med mig, sir. Mitt hem har ingen husmoder med undantag af min styfsyster, som bott der allt sedan min mor dog liksom ock förut. Ni känner alla förhållanden, som röra mig. Jag har hört er säga, att ni gillar tidiga giftermål. Gif Bernice åt mig nu och låt mig taga henne med mig i morgon. Den unge lordens passionerade böner i förening med den tysta och bleka Bernices blygt bedjande blickar samt understödda af de många skäl, som redan förut af mr Gwellan sjelf framställts till förmån för giftermålet, segrade slutligen. (Forts.)