stulen oroade oss. Den sällsamme mr Souths hela väsen och uppträdande förbjödo alla dylika misstankar. Vården om Bernice har af oss ansetts såsom en helig pligt, och vi skola djupt i våra hjertan sakna henne, då hon lemnat oss. Men har oj denna berättelse om vår lilla flickas historia varnat er för att gå längre i fråga om en ensak, som skall bestämma hela er framtida lycka? I min tillgifvenhet för min älskling och min vänskap för er måste jag påminna er om, det engelska ädlingar bruka vara mera försigtiga vid uppgörandet af sina giftermål, och ni måste medgifva, att ingen man kan vara för noggrann, då det är fråga om att granska, hvarifrån den qvinna leder sitt ursprung, som han valt till sina blifvande barns moder. Bernice iär sjolf ren och ädel och har inga slägtingar, som kunna komma och besvära er vid olägliga tillfällen; men hon har inget lysande namn, inga anor — så vidt vi veta. Det är till och med möjligt, att, om hennes verkliga historia vore känd, ni skulle draga er ifrån henne. — Jag förmodar, att det är er skyldighet att säga mig allt det der, mr Gwellan, sade den unge marquisen otåligt, men jag är ej nog kallblodig att taga den verldsliga klokhetens bud i betraktande framför mitt eget hjertas fordringar. Hvad härkomsten beträffar, så kunna både Bernice, jag och andra räkna den från våra första föräldrar. Bernice är värd att vara en drottning. Jag älskar henne, att jag besvär er ånyo att lemna ert bifall till vårt giftermål. Mr Gvwellan framkastade ytterligare några af verldslig klokhet förestafvade argumenter mot den föreslagna före