— ———————— Ww;c— junge, hon var oskyldig, god, älskvärd och uppriktig såsom sjelfva sanningen, men de hade längesedan börjat att förtvifla om att göra henne till lärarinna i församlingen. Hvad skulle blifva af henne? Hon skulle aldrig gifta sig med någon af öns råa innevånare. Skulle hon framsläpa sitt lif på denna klippiga ö, eller skulle örnungen en dag finna, att den kunde bruka sina vingar och flyga bort till en vackrare strand? Tiden var närmare, än det goda paret trodde! Örnungen hade redan funnit, att den egde vingar, och dessa voro redan spända till flykt. Under det Bernice stod på den farliga klippspetsen med den röda klädningen fladdrande för vinden, fästades hennes irrande blickar på ett föremål, som verkligen var sällsynt nog i dessa farvatten. En vacker engelsk lustyacht låg för ankar i viken nerunder. Några sjömän i blå jackor och hvita underkläder gingo af och an på däcket. En båt bemannad med fyra sjömän sköt fram mot stranden, och i båtens akter befann sig egaren till lustyachten, den unge markisen af Chetwynd. Då han kastade sina blickar uppåt, fick han se flickans gestalt på den farliga spetsen öfver den branta klippväggen. Han bleknade och viftade med näsduken åt henne samt lät henne genom tecken förstå, att hon borde stiga ner. Flickans ansigte upplystes af en glöd, som förlänade det ett ögonblicks skönhet. Hennes strålande ögon fingo ett uttryck af ömhet. Besvaraude den unge engelsmannens