Göteborgsposten – 22 september 1873, sida 2

förlängning af maktbelogonheten för republi1 1 doO oem Il Å — I tt irar i Bern appelationsrätten afsatt 69 uppstudiga prester från deras embete, hvaraf stor örelse framkallats. — I S:t Gallen har regeingen förvisat en kapucinermunk, derför att han predikade mot protostanterna och de blanlade äktenskapen, till strafldomaren och förbjudit honom att utöfva religiösa funktioner. Från Frankrike vederlägges nu uppgiften, att vid utrymningen af Verdun något trakasseri uppstått mellan tyska och franska vederbörande angående millionen för postföringen. En broder till deputeraden Ranc har borgerligt begrafts i Paris, utan att någon demonstration egde rum. Polisprefekten hade icke heller vidtagit några polisätgärder. Från Amerika erfara vi nu, att å den förolyckade ångaren Ironside icke flera hundrade personer omkommo. Deras antal var endast 17. Senare Post. I Frankrike har det monarkiska partiet under sista tiden visat tecken till oro och missnöje ötver den tystnad, som grefven af Öhambord fortfarande iakttager och hvilken onekligen minskat utsigterna till framgång för planerna om monarkiens återupprättande. Ett rykte har berättat, att flere framstående legitimister och medlemmar af högra centern på grund häraf skulle ha för afsigt att vilja begifva sig till Frohsdorf, för att upplysa grefven om, alt hans tystnad måste, itall den förlängdes utöfver en viss tid, oundvikligen leda till susionspartiets sprängning, af hvilket en stor del skulle sluta sig till dem, som förorda kens nuvarande president. Denna förlängning har också häftigt argripits af alla de legiumistiska tidningarne, men de andra monarkiska organerna ha ej deltagit i dessa antall. Denna oro inom det legitimistiska lägret har gått ända derhän, att 130 deputerade af nationalförsamlingens höger undertecknat en adress till grefven, hvilken skall till honom öfverlemnas af Larcy. I denna adress uppställas de vilkor, som denna höger fordrar att grefven skall bifalla: Grefvons af Chambord rätt att i fanfrågan upprätthålla sina principer och icke göra några eftergifter erkännes; men deremot skall grefven vara förpligtad att mottaga kronan, äfven om Frankrike erbjuder honom den med tricoloren. Man begär icke på förhand af honom något offer, men han skall, utan att blifva otrogen mot sig sjelf, kunna i fäderneslandets och kyrkans intresse foga sig efter nationens önskningar, ifall ett dylikt beslut från nationalförsamlingen förelägges honom. Man finner häraf, att högern börjar inse nödvändigheten af att grefven af Chambord samtycker till att mottaga kronan med de inskränkningar nationalförsamlingen kan föreskritva — så framt icke hela planen om monarkiens återupprättande skall gå i stöpet. Men skall väl grefven göra dylika medgifvanden? I sin ängslan utbreda visserligen legitimisterna ryktet, att en öfverenskommelse med honom är nära förestående och att han skall bemyndigat sina anhängare att förklara, det han icke förnekar nationens rätt, utan samtycker till att med nationalförsamlingen underhandla om statsförfattningen. — Bedraga ej alla tecken, är dock planen om en legitimistisk restauration verkligt strandad. Grefven af Chambord skall hafva begått den opolitiska handlingen att lyckönska erkebiskopen af Paris för hans bekanta herdabref, i hvilket ban så bittert utfor mot Italiens regering. Emile Ollivier, som vid kejsardömets fall lemnade sitt fädernesland, väntas nu till sin födelseort S:t Tropez och skall inom kort bålla sitt inträdestal i franska akademien. Då processen mot Bazaine förts till slut, ämnar man gifva hertigen af Aumale ett högt befäl inom franska armån. Konungen och drottningen af Belgien väntas med det snaraste till Biarritz, för att der uppebålla sig en längre tid. I Wien har konungen af Italien gjort ett längre besök i verldsutställningsbyggnaden och äfven tillstädesvarit vid den internationala hästutställningens öppnande. Wienertidningarne framhålla särskilt den byllning, som egnas Victor Emanuel at den österrikiska hufvudstadens innevånare. Sedan i Holland fåfänga försök gjorts att bilda en ny ministör, ha de gamla ministrarne samtyckt, på konungens begåran, att stanna qvar. I Tyskland har den berömde fysiologen, professor Czermak, aflidit i Leipzig. Från Spanien vederlägges nu den förut gjorda uppgiften, att regeringstrupperna börjat bombardementet af Carthagena. — Det synes bekräfta sig, att regeringstrupperna under Santa Pau (ej Pace, såsom det förut uppgifvits) blifvit af carlisterna slagna vid Tolosa. — Ett rykte vill veta, att regeringegarnisonen i Borga lemnat platsen, sedan lifsmedelskonvojen från Mauresa uteblifvit. I Newyork synes en fullständig börskris hafva utbrutitBankirfirmor och banker stupa snabbt öfverända, och en allmän krach råder. Telegrammer. J D