Fran Utlandet. Våra läsare erinra sig helt säkert, att under tysk-franska kriget utfärdades i Frankrike en 8 k. moratorielag tör vexlar, enligt hvilken liqviden af förtallande sådana blef för viss tid uppskjuten. Ifrån augusti 1870 tills belägringen af Paris och Kommunen voro slut, således under tulla eltva månader, kunde förfallna vexlar icke protesteras eller lagsökas; vexelgäldenären var under hela denna tid betriad från betalningsskyldighet. Häraf följde inom handelsverlden en ganska stor villervalla, hvilken framkallade en hel litteratur i vetenskapliga undersökningar och afgörande domstolars utslag, hvilka sista utföllo i den skarpasto motsats mot hvarandra. Fanns det t. ex. på en sådan, elfva månader etter förfallotiden i Frankrike till betalning presenterad, men icke liqviderad vexel en tysk endossent, så var denne, enligt riksöfverhandelsrättens i Leipzig dom betriad från att betala vexeln i stället för acceptenten, kortligen från regresspligten. Var deremot endossenten en österrikare, så dömde högsta domstolen i Wien honom att betala. Ett utdrag af handelsrätten i Zurich frikände den vid foten af Rigi boende endossenten, under det att den på andra sidan om Alperna, på Öfra Italiens område boende blef af kaesationsdomstolen i Turin dömd att betala. Det gick ej bättre vid konsulardomstorarne i Orienten. Den engelske konsulardomaren i Konstantinopel dömde de landsmän, som voro underkastade hans jurisdiktion, att betala, under det att den ryske i