Göteborgsposten – 20 september 1873, sida 1

———— — Stockholms-korrespondens. Den 18 september. Kyrkomötets presterliga ledamöter hafva igår varit samlade till öfverläggning om den af komiterade utarbetade ötversättningen af Nya Testamentet. I 10 8 at Kongl. Förordningen om allmänt kyrkomöte föreskrifves nemligen att vid fråga om antagande af ny bibelötversättning, psalmbok, evangeliibok, kyrkohandbok eller katekes, böra de af mötets medlemmar, som till presteståndet höra, betänkande ötver frågan afgitva, innan den af mötet till slutlig behandling företages. Sammanträdet hölls för slutna dörrar, d. v. s. art på åhörareoch referentläktaren tillåts ingen vara närvarande, men nere i salen medgats tilltråde åt lekmannaombuden vid mötet samt ätven åt prester som, ehuru ej medlemmar af mötet, likväl önskade ötvervara törhandlingen. Vi kunna derför icke annat än efter hörsägen meddela nägot om de äsigter som yttrades och det slut hvartill man kom. Uuder diskussionen, som lärer hafva räckt från kl. 11 f. m. till 3 e. m. erkändes allmänt komitns arbete såsom mycket förtjenstfullt men derjemte uttalades nästan lika allmänt behofvet af att öfversättningen, innan den bestämdt antages, blefve underkastad en revision. En och annan talare lärer hafva ingätt i en mera speciel granskning da till andrajueremot inskränkte sig att förorda den nämnda revisionen. kn talare skall särskildt hafva framhållit det önskvärda i att man bibeholl den gamla öfversättningens ordstallningar, då de ej voro alltför mycket antiqverade, i den nya. Denna opinion torde ej vunnit mera allmänt uuderstöd. Frän ett annat håll ville man hatva uttalad den åsigten att antagandet at den nya ötversättningen ar Nya Testamentet icke borde göras beroende ar godkännandet af en ny öfversättning utaf Gamla Testamentet. Resultatet af ölverläggningen lärer hafva blifvit, att pluraliteten af de presterliga ombuden yttrade sig for att komitön, sedan någon tid bestämts inom hvilken den, som så önskade, finge till komitån skriftligen inlemna sina anmärkningar, toge ötversättningen i förnyadt skärskådande och gjorde de rättelse hvartill, inkomna anmärkningar möjligen kunde föranleda. Beslutet skall hafva gått ungetärligen i den syftningen, fastän för tillfället dock icke afgjordes sjelfva formuleringen af det utlätande som de presterliga ombuden hafva att till mötet afgifva. Kyrkolagsutskottet bar angående biskopslönen i Lund tillstyrkt kyrkomötet att lemna sitt samtycke till att presteståndets beslut vid 1859 — 1860 årens riksdag, Åatt atkastning af boställen, hemman och lägenheter och jordar som för all framtid blifvit biskop i visst stitt uttryckligen tillförsäkrad, ej finge till annan biskops aflönande användas, förklaras icke innefatta hinder tör Kongl Maj:t att använda afkastningen af Helgona gård och gods i öfverensstämmelse med de at Kongl. Maj:t töreslagna och at Rikets stånder godkända grunder för reglering af biskoparnas löner. Grefve Henning Hamilton, med hvilken biskop Bring förenat sig, har anfört en reservation som synes gå ut på att få närmare bestämdt att för biskopslönen i Lund bibehållas en viss del af Helgona gård och gods men ej mer, än att genom afkomsten deraf och öfriga bestämde tillgångar biskopslönen i Lund uppgår till 15,000 rdr; gretve J. O. Mörner och med honom hr J. Anderssons vill att kyrkomötet skall så till vida bifalla Kongl. Maj:ts framställning, att inkomsten af Helgona gård och gods må, i den mån densamma icke behötves till fyllande af det för biskopen i Lunds stift bestäende lönebelopp, få användas tör reglering af andra biskopars löner. — Aftonbladet har häftigt klandrat regeringen för dess tillvägagående i denna sak (hvilken Posttidningen igår tullständigt belyser i en längre artikel) och derigenom gjort den till en slags cause celöbre. Öfverlåggningen härom blef i kyrkomötet i dag rätt liflig. Striden gällde, om man skulle antaga gretve Henning Hamiltons reservation som afsäg att 1å uttryckt som kyrkomötets mening, att Helgona gård som boställsjord bibehölls för biskopen i Lund, eller utskottets forslag om helt enkelt bifall till hvad K. M:t begärt. Ingen talare ville afslå den kongl. hropositionen, liksom ej heller någon slöt sig till grekve Mörners och br J. Anderssons reservation. Grefve Hamilton upptog först till besvarande en anmärkning som han hort, eller att då nu gällande arrende för Helgona gard upphörde skulle summan blifva betydligt högre och dä blefve en ny reglering nödvåndig. Men detta gällde ätven om flera biskopslöner, och borttoge man all jord från biskopslönen i Lund skulle denna lön i stället att hafva varit den bästa blifva den sämsta. Hr Warholm understödde reservationen. När man ifrågasätter att fråntaga biskopen sin boställsjord så kunde man äfven sätta i fråga, att man borde taga af de rikare donerade kyrkoherdarne deras boställsjord och deraf gifva löneförstärkning åt de sämre lottade. Frih. af Ugglas ansäg kyrkomötet icke kunna annat än helt enkelt bifalla K. M:ts framställning, då en motsägelse förefanns mellan presteståndets uttalade åsigt å ena sidan och konungens och alla fyra ståndens gemensamma beslut om biskopslönernas reglering å andra sidan. Kyrkomötet har icke att ingå i pröfning öfver sättet, på hvilket biskopslönerna skola regleras. Hr Ekman talade i samma syfte. HUr v. Geijer skulle visserligen icke haft något emot om boställsjorden i allmänhet fråntoges biskoparne, men då det nu icke vore meningen, utan en lönereglering möjligen kunde hatva till följd den orättvisan att biskopen i Lund finge blott 15,000 rår och andra biskopar kanske 30,000 rdr, så förenade han sig med grefve Hamilton. Hr Hammarsköld visade huru såväl ekonomioch expeditionsutskotten vid 1859—1860 årens riksdag