Göteborgsposten – 19 september 1873, sida 1

och bålla med alla tecken till det djupaste allvar en öfverläggning angående möjligheten af en försoning; under detta samtal öppnar militärläkaren, som är en metodisk man, sin instrumentlåda och lägger den på marken. Naturligtvis är ingen försoning möjlig. Kapten Spadasse skulle väl kunna öfverse med gåshänsyftningen, men det har sedan stått en artikel i Dagen benämnd Preetorisnism, hvilken är högst förolämpande mot hela yrket, och blodsutgjutelse är absolut nödvändig. Kapten Spadasse har redan under sjelfva öfverläggningen tagit af sig sin rock och väst, och då M. Tartine ser detta, följer han ögonblickligen exemplet, derjemte äfven afdragande sina stöflor emedan gräset är slipprigt. Ännu en minut och de båda motståndarne befinna sig ansigte mot ansigte; derefter återstår ingenting annat än att känna efter under deras skjortor, om de bära några bröstplåtar (en förödmjukande formalitet som dock alltid iakttages), samt att räcka dem hvar sin värja. Sedan förberedelserna således blifvit undangjorda, uppstår ett ögonblicks paus, och de två kuskarne som se ner på scenen från sina kuskbockar tyckas först nu börja känna sig litet illa till mods. Icke så med sekundanterna. Antingen detta artistiska sätt att mörda har mindre fasor för dem eller de ha en förkänsla af, att ingenting