Göteborgsposten – 19 september 1873, sida 1

Men härpå svarar M. Tartine genast med stort eftertryck: Aldrig!, dermed visande sig hylla de af tiden helgade hedersprinciper som tillåta en man förklara sig ha orätt först då han rännt värjan igenom kroppen på sin motståndare, men på intet vilkor före den tiden. M. Tartine utoreder sig fortfarande rörande detta ämne, då farten börjar minskas; straxt derefter gör vagnen en svängning och stannar slutligen på den öfverenskomna platsen — en undangömd skogsvrå, som verkligen är en så behaglig lokal som någonsin kan behöfvas för att skära af en menniska strupen eller få sin egen strupe afskuren. Det litterära partiet har kommit fyra minuter före det militära; men officerarne hinna dock fram på utsatt tid, så att ingen behöfver skämmas. Kapten Spadasse är iklädd civil drägt, hvilket äfven är förhållandet med löjtnant de Pierrafeu; men vicomte de Caracole, som denna dag har tjenstgöring hos sin chef, är klädd i uniform, och i stället för att likna en Soudan-gås ser den unge mannen sannerligen mycket bra ut isin jacka med: träm och guldaiguilletter. En militärläkare, som åtföljer officerarne, är äfven i uniform och bär glasögon. Några ceremoniösa bugningar vexlas laget om, och för formens skull närma sig de fyra sekundanterna derefter hyarandra