Göteborgsposten – 17 september 1873, sida 1

det ena efter det andra af de kuverter som äro af något större omfång. I hastig följd utströs manuskriptbitarne på golfvet, till slutligen M. Tartine, hvars blod så mycket som möjligt närmat sig kokpunkten, träffar på en uppsats, hvars författare synbarligen skrifvit den under inflytande af en själstemperatur, som motsvarade M. Tartines egen. Pretorianism var titeln på uppsatsen, och den började så här : — är det väl tänkbart att vi skulle ha genomgått ett halft dussin revolutioner för att nu mer än någonsin befinna oss under en oförsynt soldatesks sporrar, då — Ja, så är det — oförsynt soldatesk! utropar M. Tartine förtjust; det är rätta benämningen. Denne mans artikel skall in, der Sifflots krönika skulle ha stått, Se här, låt sätta den. Han räcker brådskande uppsatsen åt faktorn. Denne ser på sista sidan. Ingen underskrift, min herre, och jag känner ej stilen. Icke jag heller, säger M. Tartine i det han börjar leta bland papperen på solfvet; Det var ett bref med, men jag kan ej finna det. Nå hvad betyder det? Jag skall underteckna uppsatsen sjelf; jag högskter den man som skrifvit den. Och han tecknar under. Faktorn går med en axelryckning, och ännu en gång infinner sig springgossen,