Göteborgsposten – 16 september 1873, sida 1

Min herre! Att den längesen blottade villfarelsen rörande Remi död kunnat finna en plats inom era spalter, förefaller mig i högsta måtto beklagligt. Jag önskar till himlen, utbrister M. Tartine, att Remus — — hvad är det nu igen! Denna fråga riktas till springgossen, som kommit tillbaka för att säga, att herrarne derute vägrat att gå sin väg och att de i stället skickat honom in med sina kort. M. Tartine kastar en blick på visitkorten; de tillhöra stabsofficerare, och orden affaire dhonneur stå med blyerts skrifna i hörnet på ett af dem. Det gifves inga undanflykter, då heder är i fråga, och herrarne bli införda. I sådana här grannlaga angelägenheter är det bäst att genast tala rent ut, börjar den mest groflemmade af militärerna med en röst som kommer fönsterrutorna att skallra. En förolämpning har blifvit oss tillfogad, och full ursäkt eller upprättelse med vapen måste vara alternativerna., :Men hvilken förolämpning har blifvit er tillfogad? frågar den förbluffade M. Tartine. Kallar ni ej detta en förolämpning, min herre? utbrister militären, i det han håller ett nummer af Dageo under M. Tartines ögon på samma gång hans egna skjuta blixtar; och M. Tartine läser följande: Det kan ej