Göteborgsposten – 13 september 1873, sida 5

— jag nämner inga namn — har varit föremål för angrepp. hvilka fälla dom öfver sig sjelf genom de medel, som man användt mot mig för att hindra mig att gifva mina gästroller. Jag tager dock detta endast från den humoristiska sidan och ler deråt, ty jag vet att det icke är den dåliga frukten, på hvilken bålgetingarne frossa. Men er tackar jag ännu en. gång hjertligt för edra många bevis på uppmärksamhet och sympati. Det behöfver knappast tilläggas, att till de vissa hållen hörande tidningar icke med tystnad höllo till godo med denna tillrättavisning, så mycket mindre som intet af angreppen någonsin hade öfverskridit den estetiska kritikens passande former. Man gjorde henne uppmärksam på att det vore allting annat än qvinligt att ännu i rollens festdrägt blotta sitt inres negligs, erinrande henne om, att en skådespelerska, som ej kan tåla att bli kritiserad, gjorde bäst i att spela framför sin spegel och skämtade öfver detta smålöje, bakom hvilket lurade krampattacker, tårar och inställda föreställningar. Clara Ziegler är, säger en bedömare, att jag så må säga, den våldsammaste skådespelerska, som man kan tänka sig. Bredvid hennes atletiska gestalt och hennes märkvärdiga organ, som har en gong-gongs metallklang och