andre var större och blond, ungefär som den anklagade, men han var fetare och hade yfvigare Skägg. Detsamma berättade grannen, med hvilken IIallsamtalat, och Halls hustru. Man erinre sig, att Josias Lock samma söndagseftermiddag sett två främlingar mellan Wegby och Reigate och detta något tidigare. (Halls hus ligger vid pass 2000 steg från det ställe, der Lock sade sig hafva varseblifvit de obekanta). Men hamprepet, huru kunde detta svåra indicium bortresonneras? Huru kom det till, att den mördade var bunden med ena stycket af detta på ett egendomligt sätt tillverkade rep och att resten påträffades i Kranz bostad i London — just i den mannens boning, hvars tjenstebok låg på skådeplatsen för mordet, och hvars likhet med den ena af de båda observerade främlingarne var satt utom allt tvifvel och på hvilken alla förenämnda indicier temligen noga i öfrigt passade, utom att operasångerskan i London icke hade gifvit brefvet åt honom och ej heller åt hans förmodade följeslagare i Wegby, utan äåt en tredje? Den anklagade försäkrade, att han hittat repet på gatan framför en tobaksbod vid Commerce street i Whitechapel. Hvad kunde mera likna en enfaldig undflykt? Likväl blef det ådagalagdt, för det första att Kranz sjelf bodde i närheten af nämde tobaksbod, och för det andra att samme repslagare, af hvilken mrs Blount före d. 10 juni uppköpt sitt repförråd, också hade sin verkstad helt nära derintill. Dessutom hade försvararens agent, då han besigtigade stället sjelf funnit en repstump på trottoaren framför ett tryckeri beläget i huset bredvid tobaksboden och sett tre bitar af samms slags rep ligga i förstugan till tryckeriet. Den sista omständigheten var afgörande. Juryn förklarade den anklagade för oskyldig, och det gåt