Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 5

var af alldeles samma slag och utseende, som de rep med hvilka den mördades händer och fötter varit bopbundna. Det passade vidare noga till den bundt, från hvilka mrs Blount på måndagen afskurit ett stycke och såldt till de båda utlänningarna. Men ännu mer: dessa rep voro af ett alldeles eget, ovanligt slag, hvaraf ingenstädes, utom hos den som förfärdigat dem, ett liknande prof kunde erhållas. De voro lösare, mindre glänsande och annorlunda spunna än vanligt, och alla de försök som Kranzs försvarare gjorde att ur andra bodar skaffa sig rep, som ej vid första ögonkastet kunde skiljas från dessa, förblefvo fruktlösa. Repslagaren som förfärdigat den i Blountska boden befiutliga varan gick utan tvekan ed på repens identitet och förklarade hvaraf varans egendomliga beskaffenhet härrörde. För den samvetsgrannaste och mest nogräknade domare måste en anklagelse stödd på dylika indicier anses grundad, om icke möjligen ett Lalibi eller ett liknande bevis för fysisk omöjlighet kunde framläggas. Någon sådan motbevisning förekom dock icke. Den anklagade sökte emellertid gifva de mot honom talande omständigheterna en annan vändnivg, hvilken man vid första betraktelsen måste anse högst osannolik. Man hade sport honom, hvarföre han förhemligade sitt rätta namn vid sitt första häktande i London. Han svarade, att han, då han hjelplös och hungrande irrade omkring på hufvudstadens gator, hade träffat en landsman som fört honom till ett spisqvarter och låtit gifva honom något att äta. Denue landsman läste för honom ur en tidning berättelsen om mordet i Wegby och anmärkte dervid i förbigående att en viss Carl Kranz och en annan tysk voro misstänkta för detsamma. Oroad häraf hade han antagit ett annat namn. Dessutom berättade Kranz att han, som om våren kommit öfver till Hull och derifrån vandrat till London, på vägen