Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 5

identitetsfrågan klar. Han ställdes nu under tilltal för mordet på mrs Smith. Anklagelsen fick dessutom stöd af en mängd vittnens berättelser. Kyparen på värdshuset i Wegby berättade att tvenne främlingar den 9 juni om morgonen tagit in på värdshuset och intygade att den anklagade var den ene, eiden store ljuslättes, af dessa. John Brown från Reigate hade träffat tvenne män, som talade ett främmande språk, samma dag på e. m. och påstod äfvenledes att den anklagade var en at dessa män. Mrs Blount i Reigete hade sålt hamprep samma dag åt två utlänningar, af hvilka den ene, den större, mycket liknade den anklagade. Mary Roberts, mrs Blaunts tjensteflicka, hade sett två karlar, som talade främmande språk, hvilka köpte hamprep i mrs Biouots bod. Hon trodde att den anklagade var en af dem. John West hade på måndagsattonen sett två män, som talade ett för vittnet obekant språk, under ett träd i en skogsdunge mellan Reigate och Wegby. Den anklagades klädsel och utseende erinrade vittnet lifligt om den större af de båda karlarna. Josias Lock hade söndagseftermiddagen sett två obekanta. Den ene mörk och liten, den andre stor och blond, gå, på vägen från Wegby till Reigate. Vid tredje förhöret i Reigate hade han igenkänt den anklagade såsom den större af dessa män. Utom dessa vittnesmål hade man att stöda sig på åtskilliga fullt öfvertygande indicier. Vi hafva redan nämnt tjensteboken. Nu observerades också, att den knölpåk, som hittades i mrs Smiths sofrum passade till en afbruten gren i den af John West orsnämda skogsdungen. Men följande omständighet syntes fullständigt afsluta kedjan af bevis och undanrödja hvarje tvifvel. Då Carl Kranz boning i London undersöktes fann man der en honom tillhörig skjorta hopbunden med ett hamprep. Detta rep