Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 2

2300 häktade ha frigifvite. Ännu åtorstå 2700 mål att afgöra, hvilket skall vara gjordt före årets slut. I slutet af månaden skall målet emot Ranc komma före. Om han icke infinner sig, skall målet afgöras vid ett enda sammanträde före rättegångens början mot Bazaine. Skulle deremot Ranc infinna sig, skall målet ej afgöras förr än efter processen mot Bazaine. Det akall i alla händelser icke komma under handläggning så länge den stora processen i Trianon pågår. Såväl i Paris som landsorten rådde revolutionsdagen d. 4 sept. fallkomligt lugn. Endast i Lyon, Nimes och Toulouse utvecklades i de radikala qvarteren några röda flaggor, men de blefvo genast borttagna af polisen. Ingen händelse af någon vigt omtalas. Thiers har begitvit sig tillbaka till Lausanne, der han qvarstannar i 14 dagar och skall ha ett samtal med furst Gortschahoff. I slutet af månaden kommer han tillbaka till Paris, der han hyrt grefvinnan Bragations hötel, och far doroster på tre veckor till Biarritz, så att han skall vara tillbaka vid öppnandet af nationalförsamlingen, i hvars arbeten han vill deltaga. Principmannen i Frobedorff, grefven af Chambord, säges hafva fordrat af hertigarne af Aumale och Joinville, att de skola begära afsked som deputerade, emedan en sådan be fattping icke öfverensstämmer med den värdighet, som höfves k. prinsar af huset Frankrike. Från Spanien ingå nu mera orienterande upplysningar angående det nya presidentskiftet. En sennor Navarrete ha väckt inom cortes det förslag till ändring i krigsartiklarne, att dödsstraffet skulle ur dem utstrykas. Då detta ändringsförslag, hvilket skulle varit ett sjelfmord för den s. k. ordningsmakten, förkastades med 89 röster emot 85, begärde ministrarne hos presidenten Salmeron sitt afsked. Nu väcktes inom cortes i stället det förslag af sennor Martinez, att krigsartiklarne skulle återställas i hela sin förra stränghet. Salmeron, hvilken vi förut efter korrespondenser sagt vara för denna stränghet, förklarade nu, att han i så många år kämpat på den politiska arenan för dödsstraffets upphäfvande, att han nu icke kunde sätta sitt namn under dess dekreterande, hvarför han förklarade sig skola afgå, om det af Martinez väckta förslaget af cortes antogs. Cortes antogo det, och Salmeron afgick för att efterföljas af Castelar, som visserligen förr i verlden ifrat mot dödsstraffet, men bar nog förstånd att i föreliggande fall inge dess nödvändighet. För ötrigt föreligga inga andra pålitliga nyheter från Spanien, än den att carlisterna faktiskt ökas ansenligt i provinsen Valencia, der de förmenas hafva 8000 man, och att deserteringarne från regeringstrupperna i Vittoria tilltaga så, att dessa trupper snart icke skola finnas annorstädes än på papperet. Times korresp. hos Don Carlos bekräftar nu, att carlisterna städse medföra i sin tross en del petroleumsfat jemte sprutor. Med dessa senare dränka de sådana hus eller kyrkor, som de vilja förstöra, och kasta sedan på dem brinnande granater hvilka tända. Petroleum användes likväl endast i yttersta nödfall, och Don Carlos förebär som skäl för dess begag nande sin brist på kanoner.