Göteborgsposten – 10 september 1873, sida 1

Poliskonstapeln var der med Gri mrod, som han gjort till fånge. Mrs Williams var der, utom sig af förfäran. Den ungerska grefvinnan var der, knäböjande och med ett uttryck af den djupaste fasa blickande upp mot fönstret. Lord Waldemar var der, blek som döden och darrande. — Oh, himmel! klagade den gamle lorden. Om de blott hade en stege! Måste vi stå här och se dem omkomma? Sir Hughs gestalt böjde sig framåt, der han stod uppe i fönstret. En lång, klufven eldtunga sköt fram mot honom från väggen bakom honom. Han samlade hela sin styrka, tryckte flickan närmare intill sig, tog en ansats och hoppade ner. I fallet släppte han sitt tag kring Honor, så att hon nedföll skild från honom, just vid lady Rothsmeres fötter, oskadad. Grefvinnan tog flickan i sina armar. — Min! utropade hon. Min egen älskade Hilda! Konstapeln sprang fram för att bistå sir Hugh. Den unge baroneten hade slagit sig dugtigt, men var ej allvarsamt skadad. Mrs Williams sprang fram till Honor. — Jag har första rätten till henne, sade hon. Jag är hennes gamla amma, Margaret Cropsey. Grefvinnan såg upp och skenet från det brinnande huset föll på bennes älskliga onsigte. Mrs Williams tog bestört ett steg tillbaka. — Min fordna husbondfru, mrs Wallace Floyd! utbrast hon. Gifver grafven igen sina döda?