Göteborgsposten – 8 september 1873, sida 1

Ett Tvistefrö)). skoman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers från Engelskan). — Men, bästa lady Rothsmere, huru kan någon man ha hatat on så oskyldig och älsklig varelse som ni är? — Skriften säger att fädernas missgerningar skola straffas på barnen, mylord, och hvad min far felat har jag fått vedergälla. Min historia är mycket lik eder sonhustrus. Jag var ett barn, sjutton år gammal, oskyldig, tanklös, kärleksfull — rent af ett barn, mylord, i min obekantskap med verlden. Jag hade en fästman, ädel, ung, öppen och lätt hänförd. Han var son till min fars fiende. Men hvad bekymrade Romeo och Julia sig om fejden mellan slägterna Montagne och Capulet? Kunde denna fejd hindra deras kärlek för hvarandra? Och i likhet med Romeo och Julia förenades jag och min unge älskare i en kärlek, som ej kunde dö. Min far dog plötsligt — en vanhederlig död. Jag skulle drifvas bort från mitt hem, och jag hade ingen plats på jorden att taga min tillflykt till. I sin ömma och ridderliga tillgifvenhet bad min äl) Forts. fr. N:o 205.