Göteborgsposten – 8 september 1873, sida 1

till England för att föra det till dess farfar. Jag spårade amman till Malta. Der rasade en feber, och jag utspanade att amman blifvit angripen af den och bortkörd från det rärdshus, der hon haft tak öfver hufvudet, och att barnet blifvit bortkördt taed henne. Jag utspanade derjemte, att en engelsk qvinna och ett litet barn båda dött af feber inom en vecka derefter i ett bondhus i närheten af Valetta, och beskrifningen på de två öfverensstämdo med beskrifningen på min amma och mitt barn. Jag trodde dem vara döda. Jag for tillbaka till Triest. Jag fann min mans principal och berättade honom, att jag förlorat mitt barn, att jag var utan hem och var nära att hungra ihjel. Han gaf mig tak öfver hufvudet, och hans goda hustru, efter hvilken jag uppkallat mitt barn, skaffade mig en anställning såsom guvernant och sällskapsdame åt gretve Rothsmeres dotter. Jag kom ej tillbaka till England förr än denna min resa hit företogs, och nu finner jag, att det barn jag sörjde såsom dödt lefver. Mylord, genom den instinkt, som himlen nedlagt i hvarje moders hjerta, har jag i unga Honor Glint igenkänt min dotter. Honor Glint är mitt barn! Lorden ville tala, men hans röst qväfdes af de olikartade känslor, som kämpade inom honom. Han drog efter andan; med förvirrad mia betraktade han grefvinnan. Plötsligt reste han sig upp i åkdonet med ett genomträngande skri, pekande mot vester, der en hemsk rodnad började sprida sig öfver himlen och eldstrimmor stiga mot höjden.