Göteborgsposten – 6 september 1873, sida 5

Ska han köpa något mera brö? Jag har inte tid å stå här längre! Dröj till ångbåten kommer, skall jag bjuda dig på resan till Järfva. Tack ska han ha; men jag får lof att gå in på så många ställen under vägen, sade kullan och neg. åna mig då din halsduk att taga brödet i; jag skall straxt komma igen med den. Ab, han kan ju taga det i rockskjörte vet ja ÅJa, det är sannt, svarade hertigen godmodigt och försökte följa kullans anvisning, men han bar sig i kullans tycke så tafatt åt, att hon medlidsamt utropade: Se, så dumt han bär sig åt! Jag ska väl bjelpa honom, jag! En bra karl hjelper sig sjelf, menade hertigen, som höll på att kikna af skratt. Seså, låt mig hjelpan! Så envis han är! En riktig stålekalle! Beså, nu är det bra! Adjö med dig, min snälla kulla! Dermed räckte hertigen kullan en silfverspecie i liqvid för brödet och skyndade tillbaka åt slottet till. Vänta, vänta litet! Det ska vara tillbaks! Han ska ha tillbaks! ropade kullan och skyndade efter hertigen. Det får vara jemnt för mig! ropade hertigen tillbaka, i det han vände sig om. Men inte för mig! menade kullan. an ska ha tillbaka. Tror han att jag är en sån flicka som tar pengar af herrar, så bedrar han sig!