Göteborgsposten – 6 september 1873, sida 2

ÅKöln. Zeit. säger, med hänsyn till besöket i Berlin, att både konungen och det moderal liberala partiet i Italien hafva efter kriget länge sväfvat i den villfarelsen, att det hade en vän i Frankrike, fastän det likväl borde vara klart för detsamma, att ett latinskt förbund är under nuvarande förhållanden i Frankrike en omöjlighet. Italiens ära fordrar, att ett svar gifves på de ständiga utmaningarne och hotelserna från Frankrike, och ett sådant svar är Victor Emanuels resa till Wien och Berlin. Bladet hotar till sist Italien med, att det, om det ej slutar sig till Tyskland, lätt utsätter sig för att förlora allt, hvad det med stora uppoffringar vunnit. Tfall italienarne tycka om att försäkta den satsen, att det samlade och eniga Italien är en borgen för freden och det lugna framåtskridandet, så skola dessa ord endast kunna gå i fullbordan, om de sluta sig till de makter, som ha kraft och vilja att hålla det freden hotande Frankrike inom dess gränser. I Itaben uttalar sig det officiösa bladet perseverarza äfvenledes med stor tillfredsställelse isynnerhet öfver närmandet mellan Italien och Österrike och slutar med följande betecknande ord en uppsats i ämnet: Den politiska stämringen i Italien och Österrike och äfven i Tyskland skall blifva mer och mer lugnad och emedan det finnes ett land i Europa (Frankrike), der den legitime monarken, hvilken ej ens existerar som sådan, betyder detsamma som ett förvirradt och fantastiskt återvändande till föråldrade tördomar, så skall det vara väl att få ådagalagdt genom fakta, att de mest legitima monarker, som finnas, kanna och vilja betyda detsamma som ett fritt h4. öppet framåtskridande mot en fredlig framtid. Till Times telegraferas från Italien söljande, tydligen af o ficiöst ursprung: Konungens resa anses här för en händelse af politisk vigt och ett bevis på det bjertliga förständ, som råder mellan italienska regeringen och de båda stora tyska hofven. Detta utbyte at kungl. artigheter innebär ingen illvilja mot andra makter och kan ej tydas som en utmanande eller hotande demonstration. Italien skall förblilva sin neutralitetspolitik troget, hvilken gör det till en af de säkraste garantierna för Europas fred. Dess materiella intressen skola aldrig komma i kollision med dess grannars, och i hvarje förveckling, som kan uppstå genom det prosterliga partiets hållning, skall dess intresse vara lika med de båda tyska makters, hvilkas befolkning just förbereda ett vänligt emottagande för dess konung. Man känner sig i Frankrike något besvärad öfver detta enstämmiga framhållande af de monarkiska restaurationsplanerna derstädes såsom den verkliga anledningen till Oåtorrikes, Tysklands och Italiens närmande till hvarandra, isynnerhet som den republikanska pressen i sjelfva Frankrike begagnar denna omständighet till att med höga, upphetsande skri ropa, det monarkiens upprättande i Frankriko är liktydigt med ett krig, hvari detta land skall stå alldeles ensamt emot hela det öfriga förbundna Europa. Också försäkras det i Paris, att den italienska regeringen redan erhållit från den franska fullt tillfredsställande förklaringar, likasom äfven ett oesicielt tillkännagifvande skall utfärdas från det konungsliga partieta högqvarter, hvari dylika planer på krig mot Italien skola på det bestämdaste förnekas och ryktena derom framställas såsom endast afsedda att beröfva monarkien ett antal anhängare. Dessa diplomatiens minor och kontraminor, detta spel om spiror och kronor törtjenar att följas med intresse och skall väl äfven komma att under en rundlig tid taga pressens spalter i anspråk. I anledning af högtidligheterna d. 2 sept. har kejsaren af Tyskland genom en dag