Göteborgsposten – 3 september 1873, sida 2

PoläiskKALTUTen.Blodigt slagsmål. Den 13 aug. ;å natten anträsla les ar en poliskonstapel hemmasonen Carl Tilip AnderseRon från torpet Solliden under Eltsborgs kungsladugärds egor liggande sanslös och blodig i en åker vid allmänna vägen till Olivedahl. Andersson erhöll då genast hjelp, blet förbunden och kunde redan dagen efter återvända till hemmet. Vid den polisransukning som sedermera hölls angående detta dåd upplystes, att nämnde Andersson samma afton sällskapat med en del tjenstefolk från gården Högsbo i Frölunda socken och att han råkat i gräl med några af dem, neml. drängen Gustaf Börjesson, dennes broder arbetskarlen August Börjesson och sockenhjonet Henrik Johansson, alla från Högsbo. Dessa inkallades till polisförhör, men nekade till angifvelsen och målet uppsköts för vittnens hörande. Vid målets påropande i måndags voro målsegaren och de trenne slagskämparne, jemte vittnen, nårvarande. IIjonet Henrik Johansson, en stackare på träben, sökte göra troligt, att han alls icke varit på stridsplatsen, men de bada öfrige förklarade sig ha törst blifvit af Andersson förfördelade och att de då -pyttat till honom några gånger. Johansson hade emellertid en stund efter valdeis förotvande upphunnit de båda andra, hvilka hastigt aflägsnat sig, och för dem berättat, att han bade gifvit honom (Andersson), så att han låg der. Dessa ord hade ätven ett närvarande vittne hört Johansson säga, samt att han skrutit öfver denna sin bedrift. Vidare hade till dagens session trenne dvinliga och ett manligt vittne infunnit sig, hvilka varit närvarande vid våldstillfället och i sällskap med de deri deltagande. Dessa afgåfvo emellertid så sväfvande och osammanhängande berättelser angående händelsen, att de förständigades att infiona sig hos sina själasörjare och lära bättre känna vigten af en edgång, och uppsköts målet ännu en gång till d. 18 d:s. Stöld från lik. I poliskammaren förekom i måndags till behandling ett mål af särdeles obehaglig beskaffenhet. Då aflidne kontorsskrifvaren L. Bolanders lik för undergående af medicolegal besigtuing bade afförts till stadens bärhus, bortkom på obekant sätt en större slät guldring med infattad sten samt trenne skjortknappar af guld, hvilka den döde burit. En i Bolanders tjenst varande piga intygade, att då liket affördes dit, hade nämnde ring setat på den dödes finger och knapparne i linnet; vidare att då detsamma blifvit afklädt sina påhafda kläder, vaktmäsiaren vid bärhuset, Johansson, visat vittnet alla persedlarne jemte knapparne, de senare inlagda i en portmonnä och alltsammans ombundet till ett knyte, När vittnet dock morgonen derpå afhemtade nämnde knyte, hade hon icke öppnat portmonnän, i tanke att knapparne lågo der, utan hemgått och först vid hemkomsten i vittnens närvaro saknat dessa. Johansson påstod sig icke ha rört knytet sedan qvällen, då han i vittnets närvaro visat portmonnäns innehåll, och sade sig hvarken veta hvart ring eller knappar tagit vägen. De karlar, hvilka medhjelpt vid likets afförande till bårbuset, sade sig ha bemärkt en ring på den aflidnes siuger och en af dem äfven observerat le i linnet fästade knapparne. Mot vaktmästare Johansson yppades i så full misstankar angående effekrnas försvinnande och bänsköts målet för vidare behandling till rådhusrätten och tilläts Johansson att illsvidare få vistas på fri fot. keådhusrät:en. Upprepade stölder. Den för sina i sin minleråriga dotters sällskap förofvade djerfva stölder så orgligt beryktade hustru Eriksson stod i måndags uyo inför ranhusrätten. Dottern jemte den sedan ågon tid ganska sjuklige mannen voro vid förhöret ärvarande. De tillrättakomna stnina diverse va