Lord Waldemar blickade med ömt deltagande på de vackra blå ögonen, hvilka så vältaligt uttryckte den oro och ångest grefvinnan led, och yttrade : — Vi skola denna afton resa tillbaka till Cypresslunden. Om Darrel Mocr skulle finna Honor, skulle han föra henne dit tillbaka. Vi skola göra förfrågningar i hvarje hus under vägen, och ni, lady Rothsmere, kan ledsaga oss. — Jag föreslår, mylord, sade sir Hugh, att holiskonstapeln och jag taga en halftimmas försprång med det åkdon vi begagnat och stanna vid hrorje hus för att göra förfrågningar, samt att ni kör för grefvinnan i ett annat åkdon, som jag kan skaffa er. Vi skola mötas på vägen eller vid Cypresslunden, och mylady kan på det sättet bli besparad alla dessa uppehåll som måste ske vid husen. Detta förslag antogs. Lord Waldamar var i synnerhet belåten dermed. Middagen serverades klockan sex. Kort efter skymningen begäfvo sig sir Hugh Tregaron och poliskonstapeln till Cypresslunden, och en halftimma senare följde grefvinnan och lord Waldemar efter i ett annat åkdon. — Sir Hugh och hans medhjelpare gjorde förfrågningar i hvartenda hus utan framgång, och blott ett enda, en obetydlig byggnad, återstod ännu att besöka. Detta var just mrs Williams hus. Då de kommo nirmare detta hus, fingo de höra rop liksom från en person som befann sig i någon förtviflad belägenhet. Då de hunno fram, såro de mrs Williams sitta på trapporna i ytterlig förtviflan. (Forts Y